onsdag 30 april 2008

Trix och knep i tunnelbanan ?!

Jag har nog sett nästan alla trix som går när det gäller att fuska sig igenom min stängda spärrlinje. De vanligaste: Du går igenom grinden samtidigt med nån annan, du tränger dig före när jag öppnar min spärr för en som betalat eller du hoppar över grinden/spärren. Men de mest trixiga jag sett är nog du som viftar med en biljett, eller ett kort, och säger att du har jättebråttom.

Jaha?!

Och varför gav du dig inte iväg ett par minuter tidigare så hade du inte behövt stressa??? Jag ber iaf att få kolla din biljett och påpekar lite vänligt att tiden har passerat för länge sen och biljetten är därför inte giltig (alternativt att kortet är ogiltigt då datumet för sista dagen passerat) och du blir jättearg! Du skäller och kallar mig för allt möjligt! Det tillsammans med att du också ska se till att jag minsann inte får ha mitt jobb kvar!

Jaha - och du tror att jag får sparken för att jag gör mitt jobb? Skulle inte tro det! Men, du får gärna ringa till SL-kundtjänst (tel: 08 - 600 10 00) och klaga på att jag gör det jag är satt här att göra. Nämligen att kolla att de som passerar förbi verkligen har en giltig biljett och att de har möjlighet att köpa en ny om de inte har det.

Andra roliga trix som ni kunder gör är att gå precis utanför min kur och bara visa upp kortet - men inte vill dra det. Jag brukar be er att göra det ändå och då får jag höra allt ifrån att kortet inte fungerar att dra till att det är jobbigt. Jag ber er ändå att dra kortet. Inte för att jag är lat utan för att det i min arbetsbeskrivning står att jag ska göra så. Du som har ett kort ska använda det i automaten, annars måste jag ta in det och kontrollera det. Gissa hur många som vill att jag tar in deras kort för kontroll. Nästan ingen! De skäller på mig - hotar gärna med att se till att jag blir arbetslös - och drar sitt kort i automaten iaf. Men oj! Fungerade det?! Märkligt! (jo, du ska läsa den sista meningen med drypande ironi, för jag är drypande ironisk över detta faktum)
Men min absoluta favorit är nog de som kommer med falska sms-biljetter. De har ofta fel avsändare eller fel datum, men ändå kan en del hävda med bestämdhet att ni har skickat efter en precis alldeles nyss. Och när jag då påpekar så snällt jag bara kan att ni kanske visat fel biljett (eller gammal sms-biljett) brukar det kunna hända en av två saker:1) Ni fortsätter att med envishet hävda att biljetten är äkta, trots att jag påpekar att koden inte stämmer överens med datumet.2) Ni blir lite generade och går åt sidan för att "på riktigt" köpa en ny. (Och en del kommer tillbaka och försöker få mig att tro att det är samma som den ni visade mig först - men ursäkta, tror ni på fullt allvar att jag är dum i hela huvudet?)

Många av er tror att jag ber er dra kortet själva för att jag ska slippa trycka på min knapp här i spärren. Jag lovar att det är inte därför, utanför att det florerar ganska mycket falska kort. Genom att ni drar kortet så visar ni att det är äkta. Jag har faktiskt "dragit in" falska kort och remsor. Ganska många falska kort och remsor till och med.

Jag har hört nästan alla ursäkter som finns för att slippa betala och att jag ska visa lite medmänsklighet och låta er åka ändå, trots att ni har en ogiltig biljett eller saknar en. Är det att visa medmänsklighet att riskera bli av med jobbet för att man inte gör det man ska, dvs sälja och/eller visera biljetter? Nä, det tycker verkligen inte jag och jag kommer aldrig att riskera mitt jobb för din skull! ALDRIG NÅGONSIN! Jag kan ibland tycka att jobbet är pest och pina, men hur många tycker inte det om sitt jobb ibland? Men jag kommer aldrig att tycka så illa om jobbet att jag slutar göra mitt det! Hur arg och sur och grinig du än blir och hur mycket du än hotar mig med anmälan!

Fast som motvikt ska jag väl erkänna att det stora flertalet av er trafikanter är helt okej - ni ber om ursäkt när ni upptäcker att biljetten är ogiltig eller så köper ni en ny utan att bråka. Och det är skönt att ni finns - för utan er så hade jag nog gett upp! För man orkar inte ta emot vad som helst hur mycket som helst.

Gladast blir jag över er som ser att jag är på gott humör och kan ta emot och dela den känslan. Tack för att ni finns! Ni gör mitt arbete väl värt att gå till! :)

tisdag 29 april 2008

Taxi, tack!

Kommunikation verkar vara en brist vara i kollektivtrafiken. För att ge en klarare bild av denna situation så tycker jag vi börjar med att titta på alla dessa olika instanser vi har idag, och hur dessa inte samarbetar med varann. Tunnelbanan har ett helt eget system med en helt egen information/Trafiklednings central, från det så kommer det realitets information om trafiken, om det nu befarar att det är förseningar eller eventuellt stopp i trafiken etc.
Bussarna eller Busslink har sin egen, Roslagståg, Lidingöbanan, pendeltågen ja i princip alla har sin egen central för kommunikation och information, även om dessa instanser fungerar bra för sig så fungerar inte informationen mellan oss speciellt bra, som den borde göra.
Jag som spärrvakt är beroende av information, det underlättar att veta t ex att det är stopp på pendeltågen eftersom det blir mindre tjafs samt att kunden i sig får den informationen samt alternativa resvägar vilket är uppskattat. Det blir inte som en domino effekt, för att jag inte vet, blir kunden drabbad, samt mina kollegor som skäligen får sig en rejäl utskällning vid t-centralen eller i nåt annat samband. Istället för att dröja med informationen så skicka den direkt då tex. till våran central som går ut med det i någon form av text på dessa informations tavlor.
En incident som upprepas relativt ofta är den sista avgången, tåget på linje 14 mot Mörby Centrum. Denna försening informeras vi väldigt sällan av via högtalarsystemet utan det dyker upp minut tal på de svarta informations tavlorna om ens det. Detta resulterar oftast i väldigt arga kunder som skall vidare med eventuellt en buss men att anknytningen då blir lidande eftersom denna försening ej går ut till bussarna. Varför kan då inte tunnelbanan informera bussarnas central/trafikledning om denna försening, vad är det som gör det så svårt? Jag har faktiskt lyckats ringa upp informationen/trafikledningen på bussarna ett flertal gånger som vidare befordrar denna information. Hur svårt kan det vara? De flesta buss chafören jag pratat med om detta säger att de skulle uppskatta informationen om en eventuell försening för att i 9 fall av 10 så är de inte medvetna om det, och kör iväg på tomgång och sedan blir det i stället en negativ domino effekt på senare förare. Vid denna tid på dygnet brukar de flesta köra in de 5 minuterna på sin tur och detta skulle ge så mycket mer nöjdare kunder, samt så skulle SL tjäna på det för det blir som sagt en och annan som tar en taxi. Dock är det bra att resegarantin finns och att den används, tveka aldrig! Men om man ser det på det stora hela så skulle trafiken bli så mycket effektivare, vi skulle slippa minst hälften av alla arga kunder och SL skulle kunna göra en och annan besparning. Jag vill ha en gemensam informations central som fungerar!!!!
Med vänlig hälsning XXX
Ps. SL får i dagarna ett fett taxi kvitto p g a alla dessa förbannade förseningar, rätt åt dom!

Jag är ett hinder

Du passerar mig och jag säger hej men du ser mig inte - enda gången du ser mig är när jag inte öppnar grinden direkt du ska passera. Dessutom blir du sur eftersom jag nu vill se din biljett. Att du snabbt visar ditt kort/din biljett hjälper inte. Särskilt inte om du bara viftar till lite eller viker kortet/biljetten så att jag inte kan se när eller var den är stämplad.
Nu är det inte bara du som kund som tycker att jag ska vara osynlig. Även mitt företag vill att jag ska fortsätta vara osynlig. Jag har nämligen fått gå en kurs: Going for green. Det är inte en kurs för att öka miljömedvetenheten utan en kurs där jag som spärrexpeditör ska ge dig det där lilla extra som gör att du som kund tycker att din resa har varit positiv! Och då handlar det om att du ska komma ihåg din resa och vilja åka fler gången.
Jag kan väl tycka att tanken är god, men man försöker skjuta mygg med elefantbössa. För hur mycket jag än gillar att jobba i företaget så spelar det aldrig nån roll om tusen kunder passerar förbi och är nöjda med min insats om den ettusen-och-första är missnöjd. Så jag undrar då lite stillsamt att om man inte heller kan ändra kundernas attityd och beteende så spelar det ingen roll hur trevlig jag är.
För det är den som är missnöjd med det jag gör som anmäler mig. Och jag behöver faktist inte ha gjort något fel för att bli anmäld. Du kan aldrig ana hur många det är som är missnöjda med att jag gör mitt jobb. Det kan handla om att jag vill att de ska dra sitt kort i automaten till att jag vill att de ska släcka sin cigarett. Det är många fler än jag kommer ihåg som ska anmäla mig så att jag inte har något jobb kvar när jag ber dem dra sitt kort. Mina medmänniskors tålamod är på noll när de är i tunnelbanan. Jag är inte, som företaget vill, en resurs för dessa resenärer utan ett hinder!

tisdag 22 april 2008

Tjugonian

Här om dagen satt jag åter igen på en av mina mest avskyvärda stationer, i detta fall Karlaplan. Dagen i sig var mer eller mindre oproblematisk inga komplikationer med försenade tåg eller dylikt, dock så var det mer dystra miner samt “mindre attityds relaterade problem” de mesta som innefattar den Öfré Östermalms klicken, inga dock konstigheter för att rubba världsordningen för än tills jag bytte stations sida, ja, även vi spärrexpeditörer rör på oss ibland. Jag hamnade på den norra sidan, uppgång Valhallavägen. Där medan jag sitter och filosoferar om världen och dess innebörd och fördriver dessa små timmar dyker det upp en skara människor på ca fem eller sex stycken, (jag hade inte så stor koll över dessa måste jag erkänna) som söker upp mig med en vild blick och en ton som skär genom öronen.
Denna skara människor bestod nästan helt av pensionärer och dessa vet vi alla, kan vara den värsta sorten av människor om humöret och omständigheterna slår rätt. Vilket det gjorde i detta fallet, det tog några minuter innan skaran kunde lugna ner sig samt bestämma sig för vilken person som skulle föra talan vidare, eftersom det som hördes var osammanhängande saker av ett flertal personer. Tillslut så kom det fram en äldre herre som informerade att Hiss nummer 29 hade stått ur funktion i snart fyra dagar, vilket var förargligt eftersom de äldre personerna var beroende av denna hiss för att klara av att ta sig upp till sitt boende och rulltrapporna var absolut otänkbara i denna situation.
Jag instämde och bad denna skara vänta några minuter så skulle jag ta tag i fråga. När jag väl börja luska runt i denna sakfråga insåg jag och informera om följande till denna skara, enligt felanmälan så har vi (veoliá) inget med Hiss nummer 29 att göra, när jag även såg efter på kontrollpanelen så finns inte Hiss nummer 29 någonstans. Det tyckte jag var besynnerligt underligt så jag kontaktade Driftledningen och andra instanser för att råda bot på denna mystik. Instans efter instans berättade att följande hiss inte tillhör oss på något sätt och att rekommendera dessa människor vidare till vägverket, Ja hör och häpna eller gatukontoret, det var det jag tillslut vart ombedd att göra.
Mystiken tätnar dock med nr tjugonio, eftersom hissen stannar och finns i SL s lokaler är det då inte vårat ansvar, jag har aldrig under mina 10år vart med om nåt liknande, alla hissar rulltrappor som vanligtvis finns och existerar inom tunnelbane området har vi alltid haft driften över, dock ej denna och varför? Detta verkar helt osannolikt konstigt, hiss nummer 29 finns på karlaplan norra i SL´s lokaler men tillhör inte oss, för det första, informera de boende om detta och sätt en dekal eller liknande så dessa stackare kan åtminstone felanmälan denna hiss.
Detta är helt bisarrt.
För ett antal år sedan var det rulltrapporna som var i fokus, det var många som var trasiga och driften över dessa låg på en och annan koncern. I början på min karriär inom tunnelbanan arbetade jag på östermalmstorg och som alla vet finns det en och annan rulltrappa där. När man sedan fick stopp på någon av dessa så kontaktade man driftledningen och fel anmälde saken, driften fick i sin tur kontakta en koncern som hade driften av en rulltrappa, så med andra ord en av dessa åtta rulltrappor hade var och en ett bolag som tog hand om skötseln reparationer och dylikt, man kan förstå att pengarna flöda ur SL och dess ficka. Oj nu börja jag visserligen spinna vidare på annat, nä ärade människor nu ska jag dock lämna er för denna gång XXX

lördag 19 april 2008

Är vår Lokaltrafik till för alla att göra vad som helst med?

För nån dag sen var det match på Råsunda (ligger i Solna, om du inte är bekant med det redan...) och det var hur många människor som helst ute.. Många skulle åka till Solna för att se på matchen, men det var förvånansvärt många som även var ute efter att få bråka... Och det var inte bara för att bråka klubbgängen emellan utan även för att få slåss med dig och mig - vi vanliga Svenssons som inte är intresserade av matchen eller orkar bry oss om vilket lag som är bäst. Hursom så ville dessa, i mitt tycke, galningar slåss med allt och alla så de slog bland annat sönder en tvärbanevagn vid Liljeholmen. Hur sportsligt är det?

I Tensta och Rinkeby tvingas polisen stänga stationen på kvällar och nätter för att ungdomarna där bestämt sig för sabba tågen och slå sönder stationen med motivering de har inget att göra eller det är tråkigt (eller vad de nu vill ange som skäl). Hur medmänskligt är det?


På vissa stationer (mestadels mellanstora stationer, men för all del också de mindre stationerna drabbas) så plankar fler än de som betalar och hur bra är det? (Nä, jag frågar inte dig som är med i planka punkt nu utan alla vi andra som vill göra rätt för oss!)


Vart vill jag komma med det här då, undrar säkert du som läst ända hit. Jo, nästan alla klagar - gärna till mig som sitter i spärren - att det är så dyrt att åka tunnelbana. Men blir det billigare om man förstör och slår sönder eller inte betalar för sig?


Genom att förstöra så gör man det inte billigare att åka kommunalt eftersom pengar måste läggas till renovering och/eller ordningsmakten som ska skydda personal och (förhoppningsvis) lokalerna vi jobbar i. Genom att förespråka att vi inte ska få ta betalt för arbetet i tunnelbanan gör att det till sist inte går att idka någon lokaltrafik - för hur ska jag och mina kollegor kunna få lön för vårat arbete? (Nej, jag är ingen fantast av planka-punkt-nu) Och argumentet att vi ska betala det på skatten köper inte jag - vi betalar redan så mycket i skatt att det är sanslöst... Dessutom - det är ju inte bara jag och den som kör den tunnelbana du åker med som ska ha betalt... Det är massor av människor som gör det möjligt för dig och mig att åka tunnelbana (buss, spårvagn etc) som du aldrig ser eller märker förrän det krånglar - typ vid sönderslagning av station eller vid en olycka. Men även de som fixar sånt som gör att det bara flyter på märks inte vid tillbudshändelser - t.ex de tjänstemän som gör att allt runt-om-kring-arbete fungerar.


Så vad har jag för lösning då? Tyvärr inte mer än att man betalar för sig - tyvärr kommer väl det aldrig att hända eftersom våra politiker/folkvalda har valt att "fuska" och vi "vanliga dödliga" gör som de då de ändå visar vägen... ...Fuskar politikerna så fuskar Svensson!

Ändå har jag en önskan och en förhoppning att man slutar upp med att slå sönder våra stationer och slutar att hota om våld mot mina kollegor!

Och du... ...skulle du se något men inte vågar ingripa - tveka inte att ringa 08 - 600 10 00 för att få prata med någon som kan lösa det som hänt... ...eller prata med den som sitter i spärren...

Vi finns här för dig! :)

onsdag 16 april 2008

12 Steg i vardagen

Tolv enkla steg som får dig att klara av storstadens oskrivna regler.

1. Var artig, nick gärna mot buss chauffören
eller kvinnan i kassan eller spärrexpeditören. Be om ursäkt om du råkar knuffa till någon annan människa. Storstadens fördelar är endå att dina med resenärer eller fotgängare eller annat dylikt är att det inte är någon nyfiken granne, släkting eller polares polare som vill nyfiket veta vad du gör och med vem, du kan strosa runt rätt anonymt. Men du behöver inte vara oartig mot okända människor.

2. Vänta på din tur. Människor som skall av en tunnelbanan har företräde, de skall av tunnelbanan, dessa människor är inte dina motståndare eller fiender, du behöver inte armbåga dig fram, var god vänta på din tur, låt människor gå ut ur tunnelbanan, hissen eller bussen innan du försöker skuffa dig in.

3. En sittplats, Vi nordbor har kroppsligt en ganska relativ normal storlek på våran rumpa, så vi får faktiskt plats på ett säte, även de största och kortaste får helt enkelt plats i ett säte, har du dock massor med inköpta varor och flera påsar, handla mindre!

4. Sitt inte och tig! Sitter det någon jäkla imbecill bredvid dig på bussen, som inte kan läsa dina tankar, att du ska av vid nästa hållplats, och bara blockar din väg? Och du försöker signalera lite diskret. Sitt inte och tig samt som du blir stressad och ditt blodtryck rycker iväg mot högre höjder, be istället artigt om ursäkt och säg som det är, att du ska kliva av.

5. Stå på rätt sida i Rulltrappan. Enkel och mycket effektiv regel. Människor använder rulltrappan i tunnelbanan samt i större gallerior, det är därför en naturlig självfallenhet att människor som inte har bråttom står på höger sida.

6. Stå inte framför dörren. Det är säkert härligt att du står och tänker på den senaste romantiska middagen du hade med din nyfunna vän, eller om sommarstugan behöver målas, men stå inte framför en dörr och dagdröm i rusningstrafik, det är så lätt att det händer en olycka.

7. Trafikstockning. När vi väl är lediga så snurrar vi oftast runt med någon bekant, vän eller kanske släktingar på staden, och har oftast inte någon brådska. Vilket visserligen är trevligt, dock så kan det bli trafikstockning på självaste centralen om man går 5 personer bredvid varann i en slö sakta takt. Detta är inte uppskattat av varken vanliga dödliga eller personalen som arbetar i trafiken.

8. Stå i rätt kö! Vars det finns mer eller mindre två eller tre nordbor, bildar vi oftast en osymmetrisk kö, varför är det så svårt för oss att stå och köa? Eller att bilda en riktig rak kö? Vare sig det är en kiosk eller till en delikatess disk så står vi på olika håll och blir betraktade som självaste huvudlösa hönor.

9. Stanna upp vid övergångstället. Om någon beträder övergångstället så måste bilar stanna och visa överseende, försök absolut inte köra förbi en bil som har stannat vid ett övergångställe det kan gå illa, följande handling skördar lik, om detta är svårt så föreslår jag att du använder kollektivtrafiken som så många andra.

10. Gå inte i på cykelvägar! Räcker inte det att dessa stackar cyklister riskerar sina liv i trafiken varje dag, dessa stackars människor med sina tramp mojänger har det inte lätt, och ska du då utsätta dessa människor för ytterligare en trafik fara medan trottoarerna gapar tomma?

11. Skräpa inte ner! Fenomenet skräp blir bara mer och mer för varje år. Även om parkerna, staden får större soptunnor och skräpkorgar så väller, översvämmas dessa av ölburkar och engångsgrillar och matrester o s v men fåglarna samt råttorna gottar sig dock.

12. Visa respekt mot dina grannar! Om du bor i höghus, radhus eller dylikt visa respekt mot denne eller dessa, dock inte i överdrift. Skicka gärna ut en lapp, meddela i tid om festen du ska ha, kör ut gästerna i tid och framför allt för din egen del ha efterfesten hos någon annan än dig själv, du slipper städa.
Ha en super bra dag Mvh XXX

onsdag 9 april 2008

Har du tänkt på...?

Sitter än en gång i en spärren och är förundrad över hur folk uppför sig. Jag är, som nästan alltid, på ett osedvanligt gott humör och avfyrar leenden och säger hej när du som kund kommer förbi och vill ha en biljett stämplad. Ibland så tittar du på mig och säger hej tillbaka men allt som oftast så ser du mig inte ens med mindre än att jag avvaktar på att få veta vart du ska åka och då blir du gärna lite sur också... ...vilket jag tycker är så märkligt.

Ibland undrar jag om det är en akt av nonchalans, eller om det bara är ett utslag av ren egosim. Ja, jag menar alltså att de bara tänker på sig själva och märker inte att det finns andra runt om kring dem. Jag vet inte vilket, men jag vet att det är förbannat oförskämt och tro att man är så speciell att man inte behöver idka "normal" artighet. Visserligen sa även Sokrates att "dagens" ungdom är ouppfostrade och oartiga, men har det inte gått lite lång när även gårdagens ungdom och morgondagens ungdom också är det????

Kostar det extra att le eller att vara allmänt artig? Jag tror inte det... ...men vem vet... ...jag kanske har fel?

fredag 4 april 2008

Hur många meter motsvarar värdet av 10 kr?

– Det kostar 40 kr om du köper biljetten hos mig men du kan köpa för 30 kr i Pressbyrån.
– Ähh, jag orkar inte jag har bråttom, det får bli 40 kr. Det är det svaret man ofta får när man upplyser om det billigare alternativet.

När det var 14 kronors skillnad mellan ombudsbiljetterna och spärrbiljetterna var det fler som valde att handla i kiosken. Nu är det för liten skillnad för att man ska orka bry sig. 10 kr är för lite och motiverar inte att gå till Pressbyrån även om det skulle vara köfritt.
Man kan ju fråga sig hur stor skillnaden behöver vara mellan spärrbiljetterna och ombudsbiljetterna för att även sällanåkaren ska anse det värt att gå de 10-20 metrarna till kiosken.
Att man i Pressbyrån dessutom kan köpa kuponger för fler resor än en åt gången är det inte många som uppfattat. Man köper snällt sin enkelresa en och en åt gången.
Vi har ökat vår kontanthantering igen efter prishöjningen, precis tvärtemot vad man avsåg när ombudsbiljetterna infördes. Vi skulle ju minska vår kontanthantering.

Häng med här nu! Ett litet tankeexperiment, lika logiskt som det mesta inom lokaltrafiken.

Det faktiska värdet som man sparar är 10 kr men det känslomässiga värdet varierar. Tiden som man anser sig förlora när man köper den billigare biljetten har alltså ett värde. Det värdet ligger någonstans mellan 0 och 10 kronor. Ju längre tid tills tåget går, ju högre värde får den sparade summan. Ju närmare avgångstiden kommer desto lägre värde anser man att vinsten får. Är man stressad är sparvärdet lika med noll.

Värdet varierar också beroende på hur många meter det är till försäljningsombudet. Ju fler meter, desto längre tid till avgång krävs för att sparvärdet ska upplevas som positivt.
Hur många meter är då 10 kr?

Om kiosken ligger 30 meter bort så tar det 18,75 sek att gå dit om du håller en hastighet om 1.6 m/sek. (Det värdet använder Vägverket för att bestämma hur länge signalerna vid övergångsstället ska stå på grönt)
Vi säger att det tar ca 40 sekunder i kiosken och att det inte finns någon kö.
Gångväg tillbaka till spärren, 18,75 + 4 sekunder för stämplingen.
Allt som allt tar det 82,5 sekunder. (1 minut och 22,5 sekunder)
Låt oss säga 1 och en halv minut för enkelhetens skull.
Vägen ner till perrongen tar 1 minut.

Undrar om man kan räkna ut det här……få se nu…..30 meter, okej då behövs det minst 3 minuter till avgång för att inte stressfaktorn ska slå ut vinsten.
3 minuter är 180 sekunder, 180 x 1,6 = 288 meter. 288 + 60 = 348 meter.
Alltså borde 10 kronor vara 348 meter

Maximal vinst borde bli när man köpt den billigare biljetten, stämplat och står på perrongen med 30 sek till avgång.
Minimal vinst borde vara när man köpt den dyrare biljetten och har 10 minuter till avgång.

Slutledning: Skaffa en tidtabell så du slipper stressa. Köp ombudsbiljetterna för morgondagen redan idag eller köp 10 kuponger åt gången.