torsdag 30 oktober 2008

En snurrig värld

Det var länge sedan jag skrev nåt på Bloggen, jag har i och för sig känt att jag inte har haft något intressant att dela med mig, men så idag så kände jag av någon underlig anledning att det kliade i mina fingrar. Jag läste dagens metro idag, och jag vart inte speciellt förvånad över att människorna hade yttrat sig negativt om alla dessa förseningar på pendeltågen osv. Rubriken tyckte jag var under all kritik, “SL rustar för snökaoset” Seriöst, faller inte snön varje år? Och vad skulle inte SL göra som det inte gör varje år? Jag tror personligen inte det kommer bli bättre Vintern 2008 detta är ett återkommande problem, haja läget, det kommer att vara samma skit som förra året och året innan dess!
Vad som föll mig intressant var dock en annan artikel på sidan15 i metro 2008-10-30
Politikerna: Vi har mycket arbete kvar att göra
Politikerna i SL:s styrelse välkomnar riksdagens granskning av de upprepade spårproblemen. -Stockholms kollektivtrafik ska inte behöva stå stilla för att det saknas spårkapacitet vid tillfälliga avbrott, säger SL:s ordförande Christer G Wennerholm(M) SL:s egna undersökningar visar att trafiken har blivit mer pålitlig och resenärerna mer nöjda än tidigare. Men fortfarande krävs förbättringar. -Vi har mycket arbete kvar att göra när det gäller att säkra kollektivtrafikens framkomlighet. SL:s andre vice ordförande Lars Dahlberg(s) pekar på brister vad gäller investeringar och kompetens, framförallt från Banverkets sida. Stora moderniseringar behövs av spåren, menar han. De kan skylla på brist på pengar, men det handlar också om prioriteringar.
Anders Göransson
anders.goransson@metro.se
Så som jag kan tolka det lilla som sker med SL är att det är mycket snack och ingen värkstad. På 80-talet var kollektiv trafiken i behov att rustas upp, små förbättringar gjordes men lämnades till nästa årtionde att tas om hand, 90-talet såg väl inte för ljust ut, med städ skandalen o s v försvann pengar ut ur bolaget lika fort som det kom in, dock så straffades inte de ansvariga, de omplacerades inom bolaget, och kunde i sin egen takt säkert förskingra mer pengar på ett eller något annat håll. Briljant SL.
Lars Dahlberg har alldeles korrekt i att vara kritisk, skylla på brist på pengar det är idioti. Skulle SL ha lite mer kontroll över sina finnanser och rätt folk på rätt poster skulle det inte uppstå lika mycket problem.
T e x kan vi ta upp kommunikations problemen som SL har mellan sig och olika bolag de anlitar. Vi tar Danderyds sjukhus, som skall renoveras och göras om. För några månader sedan installerades nya access maskiner på väggen i biljetthallen, projektet som dessutom är försenat och blivit extremt dyrt, fick tas ned lika snabbt som de kom upp, den nya spärr kuren skall tydligen byggas där i och med detta blev det en värdelös investering för SL. För ett par veckor fick SL även den briljanta iden att vissa golv partier skall bytas ut och renoveras på olika stationer, men det vart ännu en olycklig investering för SL eftersom bland annat skall då stationen i fråga skall byggas om. SL verkar slänga pengar till höger och vänster och inte ha någon kontroll. Hur kan ett sådant bolag flyta, och tas seriöst? Kommunikation vänner!!!
Nä nu skall jag runda av mitt Med vänlig hälsning: XXX

torsdag 16 oktober 2008

Jag vill bara skrika............

Idag vill jag bara skrika!!!! Jag blir så arg, frustrerad och trött på alla idioter som plankar!!!! Arg för att de tar sig friheten att tro att vi som jobbar i tunnelbanan ska göra det gratis. Frustrerad för att jag inte kan göra något åt den här situationen och trött på att företaget verkar tycka att det är okej!!!! Var är alla färdbeviskontrollanter? Var är alla ordningsvakter? Var är alla betalvärdar??? Men framför allt; Var är all moral nånstans???? (Ska jag fråga på hittegods om den finns inlämnad där?) Jag tror, banne mig, att Sverige är det enda land som accepterar att man har plankare (Kan det bero på planka-punkt-nu-lobbyisterna i riksdagen och regeringen?) och därför agerar man som mesproppar?????

Jag vill bara skrika - AAAAAHHHHHRRRRRG!!!!!!!!!!!! - så... ...lite bättre känns det.. *tack*

fredag 10 oktober 2008

Propagandatidningen "Hela Resan" har väl aldrig fel, eller?

Att vi ska få en ny uniform är ju ingen nyhet längre. Den verkar ju riktigt schyst faktiskt. Enligt artikelinledningen på sidan 6, så är det den yngre som bär någon typ av uniform. Så måste det ju vara, eller hur, för enligt artikeln så är det ju den yngre som förklarar vägen till IKEA för den äldre mannen.

onsdag 8 oktober 2008

Vad är okej?

-Jag känner mig frihetsberövad! säger du när jag står mitt framför dig och ber att du ska visa spärrexpeditören din biljett, alternativt dra ditt kort. Jag blir paff över ditt svar och säger att man har, som trafikant i tunnelbanan, skyldighet att visa biljett. Och det utan anmodan! (Du ska alltså inte behöva sägas till.) Du tittar på mig, som om jag kom från en annan planet.
-Näe, det behöver jag inte, svarar du, för jag har bråttom! Och nu känner jag mig väldigt frihetsberövad. Jag blir helt ställd! Vad ska man svara? Jag flyttar mig inte utan du blir tvingad att passera mig på sidan.

Det där är en av många ursäkter jag får när jag ber att få se biljetten. Jag ska dra en parallell för att du som tycker det är okej att åka gratis i tunnelbanan ska förstå varför jag inte tycker det är det. Tänk dig att du är på affären och ska handla. Du ska ha en påse chips och en flaska läsk. Du lägger fram läsken på rullbandet och kassörska tar betalt. När hon ser att du också har påsen med chips så påpekar hon att du glömde betala för chipsen. Du svarar då att du har ju betalt läsken så då behöver du inte betala för chipsen. Du har dessutom lite bråttom nu för snart börjar det där programmet på tv som du inte får missa. Du går utan att betala...

Är det okej???? Nä, det är ju inte det, och du skulle antagligen inte bete dig på det sättet där. Så varför är det i tunnelbanan? Vad är det som gör att vissa beteenden är helt okej när man är i tunnelbanan, när det inte är det på andra ställen??? Jag ska erkänna att jag är helt förbryllad över det beteendet som kommer fram i den kollektiva trafiken och att man faktist anser att det är helt okej att göra så.

torsdag 2 oktober 2008

Jävla Skit Dag!

Trycket är högt då man sitter och arbetar på ett av Sthlm:s värsta knytpunkter i rusningstid. Stress faktorn ligger på topp och atmosfären är intensiv när du kommer in vid 17 snåret och skall avlösa din kollega från sitt lidande. Knytpunkten, det är när tunnelbanestationen ligger inom räckhåll av andra kommunikations medel så som bussterminal, Roslagsbanan eller något annat dylikt. Det är oftast rätt kul att arbeta på dessa stationer eftersom du hela tiden har något att sysselsätta dig med. Information och guidning hur vida man tar sig vidare från punkt A till punkt B. Men sedan har vi allt för många nackdelar som får mitt blod att koka och att se rött. Inte nog med att jag har ett sådant tryck med trafikanter som skall vidare från sin bussresa så har jag även utpasserande som är på väg mot gud vet vart, eller vem bryr sig.
För att göra min existens lite mer komplex så får jag dagligen ta emot bistra miner och skällsord från kunder som har felstämplade biljetter, det är fruktansvärt påfrestande och tråkigt, inte nog för mig, men för de själva. Det jag kan göra och gör är att hänvisa dessa till SL-Center eftersom jag inte får korrigera någons fel.
Det uppstår dagligen onödiga tjafs p g a det här, så då har någon kommit på att skicka ut blanketter där vi ska fylla i så noggrant som möjligt, vilken buss kunderna har åkt, vilket stämpel nummer det är på biljetten så vi kan se vem som har utfört detta, och så vidare men seriöst det fungerar faktiskt inte i praktiken.
Hur vänligt bemötande jag än har, och frågar varsamt var någonstans kunden klev på, så blir redan den pressade kunden irriterad, kunden i sig vill ha ett så smidigt inpasserande med noll procent konflikt och medan jag informerar att den aktuella biljetten inte gäller i denna zon så blir jag självfallet attackerad av skällsord och vips har vi en konflikt. Saken är den att jag informerar, säger hur det ligger till, men varje dag gör jag ett tjänstefel, jag inte tar ut en ny avgift, jag släpper förbi alla, jag skriver inte i blanketten eftersom jag ändå inte får ett svar, rätt och slätt jag låter bara dessa gå. Ja jag erkänner, jag orkar helt enkelt inte med skiten längre. Om inte bussförarna kan taxan eller den aktuella datumet eller månaden vi befinner oss i, varför skall då jag behöva ta denna eviga kamp som bara motarbetar allt jag gör!? Nä det var fan i mig bra så! Var så god att passera.
Från det ena till det andra, en annan sak som retar gallfeber på mig är när mina kära kollegor är osolidariska och tar saker för givet. Jag startar av vana hemifrån mot mitt arbete ca 1½h tidigare, eftersom jag inte tycker om att bli påverkad av kollektivtrafikens härliga stopp eller förseningar, vilket uppstår då och då. Även om detta nu inträffar har jag alltid tid på mig att ta mig till andra alternativa resvägar, så jag är för det mesta alltid i god tid. Det innebär inte att du som kollega packar dina saker så fort du ser mig anlända till arbetet, och står och tror att du får gå ca 1h innan. För det första så har jag bara betalt en viss tid sedan att sitta och arbeta över utan att få betalt finns inte i min värld. Jag har oftast andra saker jag skall uträtta innan jag kommer och sätter mig så som ärenden av dessa olika slag. Anyway vad jag gör på min fritid hör inte hit, men jag förväntar mig i alla fall att när jag kliver innanför biljettområdet så är vissa arbetsuppgifter gjorda, t e x metro eller om nåt är trasigt så är detta i sin tur fel anmält o s v. Jag har faktiskt nog med att göra på en sådan stressig station, och jag har inte lust att få göra det dubbla p g a att han eller hon är lat och inte orkar! Så kan det gå, under stress är fan i mig ingen glad!
MVH: XXX

onsdag 1 oktober 2008

Oooops, var det ingen dörr där?

Jag sitter djupt försjunken i mina egna tankar när det dunsar till och någon skriker - Faaaaan nu missar jag tåget.
På golvet, framför glaspartiet mellan de båda skjutdörrarna, sitter en tjej i 20-års åldern. Handväskan, eller vad man nu ska kalla den där 20 000 kronors investeringen från Dior, ligger med innehållet utspritt och hon försöker skrapa in prylarna så fort hon kan utan att bryta sina nymanikyrerade naglar.

Det dyker upp en tanke om att vi kanske behöver sätta upp någon typ av siluetter på glaspartierna så att inte våra virrhöns flyger in i fönstren.