torsdag 31 juli 2008

Bisarra händelser

Min första dag i Tunnelbanan/Östermalmstorg var över tio år sedan, men är fortfarande fast svetsad i mitt minne. Det var som vilken arbetsdag som helst i princip, men min första. Skräckslagen anländer jag till Östermalmstorg en tidig morgon klockan 04.35 och jag skall nu utföra en öppning som jag blivit lärd. Allt börjar med järngrindarna som är omöjliga att få upp och paniken börjar sprida sig i kroppen, svetten lackar i pannan och jag tar ett djupt andetag och sliter i låset då jag hör ett klick, äntligen öppna! Jag suckar av lättnad och fortsätter min väg mot rulltrappan, jag startar igång dessa och funderar på den konstiga odör som blir starkare ju närmare jag kommer biljetthallen. Jag når äntligen biljetthallen och jag konstaterar att det luktar skit, det stinker, det är nästan olidligt, jag får kväljningar, men jag inser att jag inte kan bara lämna stationen halv öppen eftersom detta nu är mitt jobb. Jag öppnar Besam dörrarna mot Sibyllegatan och viker mig av stanken, detta är nu så påtagligt att jag håller för näsan, jag går sakta mot rulltrappan och skall precis öppna luckan och starta den när jag ser en bajskorv och detta är inte utfört av ett djur, detta är avföring från en människa.
Jag tror knappt mina ögon, men utför stations öppningen till punkt och pricka. Dessutom tar jag kontakt med DLC och fel anmäler en bajskorv. Det tar 2 veckor innan den avlägsnas. Ännu en dag i underjorden.

En annan händelse är ännu en öppning vid Östermalmstorg, då jag går en stationsrunda ännu en tidig morgon. Jag kommer ner på perrongen och ser en välvårdad person som står och fumlar vid en av våra brandposter. Jag blir fundersam och går fram och presenterar mig och undrar om han har någon behörighet till detta och undrar vad han håller på med? Personen i fråga står sidleds mot mig och vänder sig synlig sedan mot mig efter några upprepade frågor, jag ser en kanyl i hans hand och jag kan konstatera att det är en missbrukare, jag får en tom blick mot mig som i nästa sekund blixtrar till, jag backar en aning och sedan vänder jag mig och börjar springa. Jag hör honom mumla någonting samt hör jag hur hans steg eskalerar han sätter fart mot mig, jag springer för glatta livet, uppför dessa långa rulltrappor, jag tror att min sista sekund är kommen.
Det enda jag hör är ett virrvarr, hans skrik som blir som en massa i mina öron, jag måste hinna upp och låsa upp dörren in till mässen. Jag kommer upp sista trappstegen och vänder mig om, han är hack i häl med mig, nu har jag bara några meter fram till dörren. Jag börjar fumla efter rätt nyckel, alla ser likadana ut men till sist får jag in nyckeln i låset och vrider om han är någon meter bakom mig. Jag lyckats slita upp dörren och smita in, dock så känner jag att någon sliter i andra handtaget, nu reser sig nackhåren och gråten är i halsen och jag skriker, han sticker in sin arm och viftar med kanylen, alla tankar flyger genom huvudet och jag vill bara försvinna.
Jag lyckats hålla huvudet så kallt som det går och gör ett sista försök att stänga dörren, jag springer mot dörren, knuffar upp den allt va det går, han knuffas bort men håller en då ett stadigt grepp om handtaget, jag tar i mitt handtag, smäller igen dörren allt vad jag har och det är då kommer hans arm kommer i kläm, han tappar kanylen samt släpper dörren och den stängs. Jag sätter mig på golvet och är chockad av händelsen. Ännu en dag i tunnelbanan. Polisen fick aldrig dock tag i honom. Detta var bara två stycken små händelser jag haft genom åren, men det kommer mera ha en bra vecka Med vänlig hälsning XXX

onsdag 30 juli 2008

Värmeslag


Det är onsdag kväll klockan den tickar sin stilla gång och värmen är påtaglig i min lilla dunkla cell. Man skulle kunna tro att jag sitter inlåst i något fängelse men det som skiljer mig med en intagen är att jag fortfarande har friheten att kunna gå hem efter mina åtta timmar. Sommarn är garanterat bästa tiden att arbeta i tunnelbanan, det är som hela Sverige går i någon slags dvala, människor tar ut sin semester och drar ut på äventyr, och då spelar tiden knappt någon större roll. Vilket för mig är helt underbart, jag älskar att ta det lugnt, samt så invaderas Stockholm av turister i alla dessa olika nationaliteter och skepnader och det är alltid lika roligt att kunna ge full service till alla.
Men det är alltid dock inte lika roligt att behöva gå till jobbet även om man har sina glädje ämnen. Att behöva sitta i en liten kur på några kvadrat meter som har en värme igenomsnitt på 29-32+ grader kan driva vem som helst till vansinne, utan möjlighet till någon slags fläkt eller kylanläggning. Jag hoppas för varje år att SL eller Veolia eller vem fan det nu än är, som har hand om ärendet skall fixa luftkonditionering i varje spärr, men år för år blir det bara sämre. Jag förstår inte varför vi inte skall kunna ha en human arbetsplats där man slipper tuppa av utav värmeslag? Jag tror det finns mellan 4-6 spärrar som luftkonditioneringen fungerar på, och det är knappt 2%.
Då har man klargjort sitt hat mot värmen, jag kanske låter bitter, i och för sig stämmer nog det också och det är p g a vissa små detaljer så som ämnet semester.
Jag är nog en av få som fick ut 3 dagars semester i sommar, jag har rätt till 4veckors semester, fråga mig inte vad jag har gjort för att förtjäna detta, för det vet jag knappt själv. Men jag kan väl säga så här, att jag kanske inte är någon favorit anställd, och den personen som har hand om semestern kommer jag inte särskilt bra överens med, och personen i fråga gillar väl att göra livet surt för mig. Men jag kan glädjas åt att det är omplacering med Stort G, då får vi spärrhäxor söka tjänster, underbart enligt min mening, sedan så rör det runt i grytan liteJ Det behövs kan jag lova. Nä nu va det slut för denna gång jag skall omedelbart gå ut och ta lite luft innan jag lyckas tuppa av för gott.
Ha en bra vecka alla glada Med vänlig hälsning: XXX

onsdag 16 juli 2008

Så här i semestertider...

Det märks att det är semester även för oss som jobbar i tunnelbanan. Det är (oftast) ett lugnt tempo och man kan (och/eller hinner) surfa en del på nätet med den lilla bärbara datorn som man släpar på lite då och nu.

Jag var inne på siten tjuvlyssnat (http://www.tjuvlyssnat.se/) och såg följande inlägg (som jag kopierat rakt av) och skrattade högt. Därför delar jag med den till Er:


I guess he never heard Björn Blurbleblub's "Pojkarna som busar"
Tunnelbanan mot Åkeshov
I tunnelbanan har man nyligen börjat med stationsutrop på engelska på vissa stationer. När tunnelbanan börjar närma sig Sankt Eriksplan drar den inspelade rösten igång med nästan överdriven artikulering och trillande R.Tunnelbanerösten: Next stop, Sankt Eriksplan.En man ~60 med cowboyhatt och pilotglasögon rycker till och vänder sig om till kvinnan bredvid med ett surt ansiktsuttryck.Mannen (på utpräglad amerikanska): Why do they say it in English and then say something that's completely impossible to understand?!Kvinnan (förvirrat): Öh, because it's the name of the place…Mannen (gnälligt): But it's impossible to understand! "Next stop, blurbleblub!"Kvinnan (fortfarande oförstående): But, that's the name… in Swedish!Mannen reser sig upp och går muttrande mot utgången.Mannen (upprört): It's the stupidest thing I've ever heard!
Cred: Ricard

Hoppas ni också har/får en skön semester!