tisdag 28 september 2010

Ge mig min växel, NU!

Tanken bakom iCash-systemet är bra, det erkänner jag gärna. För oss spärrhäxor har rånrisken minskat när vi inte har några lösa växelkassor. Dessvärre är systemet inte helt felfritt utan krånglar på diverse olika sätt. För det mesta är det inga stora fel. Det kan vara att det står ett annat, och oftast felaktigt antal transaktioner på skärmen, jämfört med vad det står på det utskrivna kvittot. Ett betydligt allvarligare fel är när iCash får för sig att kunden ska ha växel två gånger och spottar ur sig dubbla växelsumman. Eller när maskinerna tuggar i sig pengarna och spottar ut dem lika fort trots att det inte är fullt i något fack. Eller när det bara dör. 

Hur kommer det att bli i framtiden för oss spärrisar? Ska vi verkligen vara ersättningsskyldiga om det uppstår en differens i kassan? Hur vet vi att differensen är verklig och inte en plötslig systembugg? ICash känns minst sagt instabilt och opålitligt.

System som ska hantera penningtransaktioner SKA vara buggfria innan de sätts i drift. Det iCash som vi har idag är inget färdigt felfritt system som det går att lita på. Det faktum att systemet är i ständig förändring gör inte saken bättre. Ena veckan lägger man till i försäljningssortimentet för att nästa vecka ta bort någon annan vara.

Och varför får vi inte sälja 7-dagarskortet i spärrarna längre? Det var ett bra alternativ för turisterna, men det kanske blev för liten vinst. Kortet var ju relativt billigt.

När vi ändå skänker en tanke till våra kunder (som om vi inte alltid gör det). Hur länge ska en kund behöva vänta på sin växel? Vad är att anse som rimligt? Är det rimligt och förenligt med god service att låta kunden vänta i 40 minuter på att få sin växel? Skulle Du acceptera att vänta så länge i din närbutik när du är på väg till jobbet, dagis etc? För att vår kund ska få sin växel, när iCash inte vill släppa ifrån sig pengarna, krävs att vi får kontakt med en arbetsledare, vilket inte alltid är det lättaste. "Du har kommit till mobilsvar tillhörande 0578xxxxx", är inte ovanligt.

Hur talar man om för kunden att vi inte kan få kontakt med våra arbetsledare per telefon, och att vi hamnar i MTR’s växel? Att vi ska hamna i ett läge där vi behöver skämmas för hur dåligt vår arbetsgivare har organiserat sina rutiner är beklämmande. Det må vara hänt att det är SL som köpt in maskinerna men det är fortfarande vi som jobbar med skräpet som får ta första smällen.

söndag 26 september 2010

Då skakar vi liv i bloggen igen.

Efter en tids vila ska vi försöka skaka liv i bloggen igen. Det har hänt, och händer fortfarande mycket vad gäller omorganisationen. MTR försöker efter bästa förmåga att skapa funktionella rutiner, inte så genomtänkta alla gånger. Oftast är det vi i spärrarna som får lösa problemen när de uppstår, för problem det finns det. Det är tur för MTR att det inte är aktuellt med någon ISO-certifiering för det skulle de aldrig klara. Det finns ingen enhetlighet mellan områdena, alla har sina egna rutiner och regler.