Sitter än en gång i en spärren och är förundrad över hur folk uppför sig. Jag är, som nästan alltid, på ett osedvanligt gott humör och avfyrar leenden och säger hej när du som kund kommer förbi och vill ha en biljett stämplad. Ibland så tittar du på mig och säger hej tillbaka men allt som oftast så ser du mig inte ens med mindre än att jag avvaktar på att få veta vart du ska åka och då blir du gärna lite sur också... ...vilket jag tycker är så märkligt.
Ibland undrar jag om det är en akt av nonchalans, eller om det bara är ett utslag av ren egosim. Ja, jag menar alltså att de bara tänker på sig själva och märker inte att det finns andra runt om kring dem. Jag vet inte vilket, men jag vet att det är förbannat oförskämt och tro att man är så speciell att man inte behöver idka "normal" artighet. Visserligen sa även Sokrates att "dagens" ungdom är ouppfostrade och oartiga, men har det inte gått lite lång när även gårdagens ungdom och morgondagens ungdom också är det????
Kostar det extra att le eller att vara allmänt artig? Jag tror inte det... ...men vem vet... ...jag kanske har fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar