lördag 21 februari 2009

Vart kommer du ifrån...?

Biljetten var svårtydd, varpå min kollega frågar: Var kommer du ifrån?
Med viss tvekan kommer svaret: Iran!

Passera grinden - en svår konst...

Efter att med stor möda och mycket besvär lyft en fullpackad dragkärra över spärren fräser den vansinnigt irriterade kunden åt mig att "DET BORDE VERKLIGEN FINNAS ETT ENKLARE SÄTT ATT PASSERA PÅ!" Då kommer en tjej med barnvagn och gör som sig bör. Jag hann se att killen med dragkärran rodnade innan han lommade iväg.

=)

Cykel i tunnelbanan

Killen kommer med en stor, gammeldags cykel bärandes på sin axel och vill ned i tunnelbanan. Självklart så blir han nekad.
- Men, varför då? säger han.
- Det är för att det är en brandrisk, svarar jag.
- Men just idag borde jag få ta med den.. svarar killen.
- eh... ...varför då?
- Jamen, det regnar ju!!!

Dags för nya glasögon?

T-centralen och mycket folk. Kunden kommer fram till luckan och säger, samtidigt som man sticker fram remsan; Jag ska till Fruängen, men jag ser inte dit.
- Eh.. ..näe, det gör inte jag heller...

torsdag 12 februari 2009

Underhållning på låg nivå

Finns det någon glädje som är mer tillfredställande än skadeglädjen?
Alla spärrisar har nog sett den här coola typen av plankare. Dom där som kommer springandes för allt vad tygen håller och hoppar över spärrautomaterna, eller grinden om det ska vara lite mer exklusivt. På min lilla lugna (tråkig enligt vissa) station finns det ett par sådana plankare.

Jag har väntat sedan augusti på att han ska misslyckas och idag fick jag min belöning. Som en extra underhållningsbonus landade han på metallribborna som är monterade på golvet. Det GJORDE ONT, muahaaaahaa. Oopsandå så elakt av mig, inte skratta åt ”kunderna”. Som lite plåster på såren, för det fick han, öppnade lilla jag luckan och påpekade lite försynt att det gjorde mindre ont om man betalade för sig eller använde kortet.

Jag vågade inte säga att han skulle använda huvet, för gu vet hur han skulle ha använt det iså fall. Det blöder ju så jäkligt från skalpen och jag hade ingen lust att ringa jourstäd.