fredag 11 januari 2008

Stress, stress, varför denna stress???

När man sitter i en spärr så hinner man tänka väldigt mycket, särskilt om det är på en "lugn station" men konstigt nog så hinner man tänka nästan lika mycket i en spärr där det är massor med människor som passerar. Ta T-Centralen som ett bra exempel. Det passerar, mellan tummen och pekfingret, ungefär 100 000 personer där. Varje dag! Och nästan alla är enormt stressade. Det kan bli ganska komiskt att se hur folk stressar. De har så bråttom att de inte ens hinner gå bort till pressbyrån för att köpa en biljett, utan måste absolut handla den av mig. En del av dessa stressade människor ska dessutom inte åka så långt. Oftast "bara" en station. Jag har funderat väldigt länge på varför det stressas så mycket och ofta och jag har kommit fram till en väldigt radikal lösning. Du får gärna avsky mig för den, men det är en rimlig lösning på varför så många beter sig på det sättet.

Så här är det: I Stockholm är det väldigt många inflyttade lantortsbor. Och om man bor på landet så vet man att det är inte vanligt med bra kommunikationer, dessutom inte bra kommunikationer som går var och varannan minut i rusningtid, dvs på morgonen och på eftermiddagen. Där kan många vara glada om de har en buss när de ska in till stan och en när de ska hem alternativt till jobbet. Så då när de sen flyttat till Stockholm så tar de med sig känslan av att bli kvarlämnad när de missat ex.vis en buss eller en tunnelbana. Så när de ser de här fina skyltarna med information om att det är "bara" en minut kvar till tåget mot (t.ex.) Hässelby Strand så springer de för livet. De är till och med beredda att offra liv för att hinna med tåget. Jag har sett de som sprungit omkull äldre bara för att hinna med, som nästan ramlar i trappan för att inte missa tåget. Istället för att ta det lite lugnare, och vänta på nästa tåg som kommer högst tio minuter senare (och då pratar vi inte om natt eller kvällstrafik utan "vanlig" trafik på dagtid). De missar helt att i rusningstrafiken så går det tåg hela tiden. Det är, bokstavligt talat, ett tåg på varje station och ibland också mellan stationerna som i ett pärlband, där bakomvarande tåg väntar på framförvarande. Det går i ett alltså...

Funderar dessa stressade människor på vad som verkligen skulle hända om de istället tog det lugnt?

Jag tror att om de slutade stressa och såg tiden som de får vänta på biljetten (kön till spärrexpeditören alltså) eller på tåget som egen personlig tid, som de bara kan ägna sig åt att tänka på sig själva, kanske till och med se till att ägna sig åt lite eftertanke så tror jag de skulle må så mycket bättre när de kom hem på kvällen. Då skulle de också ha mer energi åt sig själva, sin familj och sina vänner. För jag tror att stressen inte kan försvinnna om man inte börjar hos sig själv, och saktar ner sig lite, och tar det mer lugnt. Om inte annat så skulle ditt hjärta tacka dig!

Inga kommentarer: