Finns det någon glädje som är mer tillfredställande än skadeglädjen?
Alla spärrisar har nog sett den här coola typen av plankare. Dom där som kommer springandes för allt vad tygen håller och hoppar över spärrautomaterna, eller grinden om det ska vara lite mer exklusivt. På min lilla lugna (tråkig enligt vissa) station finns det ett par sådana plankare.
Jag har väntat sedan augusti på att han ska misslyckas och idag fick jag min belöning. Som en extra underhållningsbonus landade han på metallribborna som är monterade på golvet. Det GJORDE ONT, muahaaaahaa. Oopsandå så elakt av mig, inte skratta åt ”kunderna”. Som lite plåster på såren, för det fick han, öppnade lilla jag luckan och påpekade lite försynt att det gjorde mindre ont om man betalade för sig eller använde kortet.
Jag vågade inte säga att han skulle använda huvet, för gu vet hur han skulle ha använt det iså fall. Det blöder ju så jäkligt från skalpen och jag hade ingen lust att ringa jourstäd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar