tisdag 2 september 2008

Hänsyn - Vad är det?

Rökning i tunnelbanan är INTE tillåtet. Det finns STORA skyltar som förkunnar rökförbudet. Man har använt internationella symboler för att ALLA ska förstå vad man menar. Hur många tror du ser och förstår det? Av alla rökare som jag möter, som ska ner i tunnelbanan, skulle man kunna tro att de flesta inte vet eller ens förstår bildspråk.

Jag har faktiskt också fått fram en tes; Rökning är inte bara skadligt för din hälsa. Den gör dig både blind och döv.

Ja! Blind och döv! För hur ska jag annars kunna förklara att folk fortsätter röka sin cigarett när de går ner i t-banan? Det är inte ovanligt att folk låssas om som om de inte kan förstå svenska, eller det talade språket över huvudtaget. Vissa vägrar att ens se skylten som man visar på dem.

Vad många av dessa rökare inte vet är att vi är många som kan dö av deras rykande. Vi är många som har astma, vilket medför att när vi blir sjuka så får vi väldigt, väldigt svårt att andas. (Pröva att andas genom ett sugrör, så förstår du vad jag menar.) En del av oss måste också åka till sjukhuset för att få hjälp. Har man riktig otur så blir man kvar där en tid!

Jag har väldigt liten förståelse för alla rökares standardargument; Luften är fri. Ja, den är fri, men för vem? För inte är det för oss! När du röker kan det hända att vi måste gå ut från stationen för att klara av att andas. När du är ute och ryker kan vi iaf gå till andra sidan av gatan för att slippa andnöd.

Och när jag nu ändå är inne på det här med lukterna i t-banan. Du som dränker dig i dofter. Har du någonsin funderat över hur andra uppfattar dig? Vi kan inte ens vara i närheten av dig! Och man behöver inte ha astma för att lida av andras doft. Många är vi som får migränanfall eller andnöd. Sitter man i en vagn och du kliver på så måste vi ibland byta för att du luktar för starkt. Det är allt från "indränkt tobaksdoft" till "bad i parfym/rakvatten" som påverkar oss. Har vi otur så slutar våran dag på sjukhuset. Var slutar din?

torsdag 28 augusti 2008

Jag är inte flexibel...

Nästan alla vet att det är SL (bland annat) som bestämmer priser, öppettider och bemaningstäthet mm i tunnelbanan. Och när det gäller sådant så är det vissa regler som man måste följa. Vi har ju faktiskt lagar som reglerar det här. Man får t.ex inte arbeta hur mycket eller länge som helst, priserna är inte rörliga i tunnelbanan (dvs, det kostar lika mycket att åka en station som att åka mellan 100 stationer) och man måste ha en viss utbildning för att klara av jobbet. (Jo, den bekostas av företaget och med den innebär det att du som kund kan förvänta dig att jag som spärrexpeditör ska kunna vissa grundläggande detaljer om mitt arbete - som priser, zoner, vad göra vid olika typer av händelser som brand, olyckor och så vidare...)

Men kunderna/resenärerna förväntar sig att jag skall vara flexibel och göra undantag från SL's regler bara för dem. De tycker, t.ex. att de bara ska behöva betala halva biljettpriset eftersom de "bara" ska åka en station. De tycker att eftersom de redan köpt en biljett idag inte ska behöva köpa en till! Och självklart så ska jag blunda för att just deras lilla teling inte är under sju, resp 12, när de ska åka hem en vardagskväll, resp helgkväll, så denne kan få åka gratis.

Eller, som den gången stationen jag arbetade på var stängd för det var brand nere på plattformen. Det var flera stycken som kom fram och tyckte att de skulle få gå igenom för de skulle ju "bara" till den andra sidan. Att jag sedan nekade dem det för deras egen säkerhets skull var synnerligen oflexibelt från min sida. (Vad tänkte jag på?)

Undra vad polisen skulle säga om jag bad dem vara lite flexibla när jag kört lite för fort? Jag skullle ju bara till det där viktiga stället. (T.ex hem, bio eller kompisen) Eller vad dom skulle säga på ICA eller Konsum om jag tyckte att dom kunde vara flexibla när jag ska betala? Varför ska jag behöva betala helt pris för korven - jag ska ju inte äta allt på en gång.. ?Varför ska jag behöva betala för mjölken idag när jag betalade förra paketet igår? Och - ännu bättre - varför kan jag inte lämna tillbaka mjölken som blivit gammal för att få en ny? Jag köpte den ju för en månad sen och lite längre än så borde ju mjölken hålla. Det skulle ju affärsägaren förstå och självklart måste han vara flexibel. Det är ju bara en liter mjölk!!!

Och varför kan inte min hyresvärd kunde vara flexibel och strunta i att ta ut hyran varje månad? Eller varför kan inte staten vara så flexibel att jag inte behöver betala skatt för alla pengar jag tjänar?

Och vad skulle partnen hemma säga om man kom med följande flexibilitetsargument:
Älskling, vad sägs om att du diskar så sätter jag på grannen. Va? Gillar inte du det förslaget? Men... ...älskling... ...är du inte flexibel???
(Fast jag hoppar nog över det eftersom jag inte är flexibel...)

onsdag 27 augusti 2008

Kortbetalning - ett alternativ?

Det är många som vill betala med kort i spärren - tyvärr kan vi inte hantera det. Jag erkänner att jag tycker det är tråkigt, för vi skulle ha fler som handlade hos oss, än på Pressbyrån, om det var möjligt. Och, vad som är ännu mer märkligt, är att jag blir utskälld för det! Jo, jag skämtar inte! JAG blir utskälld för att SL/Veolia-Transport har valt att vi inte ska ha korthantering. Som om jag hade en möjlighet att få säga till om den saken.
En annan underlig grej är att det finns biljettåterförsäljare som tar emot kort vid biljettsköp men - och det är ett viktigt men - de tar extra betalt. (Och då är det privata kiosker som inte är under Pressbyråns "paraply" jag närmast tänker på.) Allt mellan 3 och 5 kronor brukar kunden få betala. Varför? Som kortägare så betalar man ju till banken för att få ha kortet. Ska man sedan betala för att få betala???? Och ligger det inte i handlarnas intresse att minska kontanthanteringen så de inte blir rånade????
Näe, bojkotta dessa handlare - det är en styggelse att ta betalt för att kunden ska få handla!

torsdag 21 augusti 2008

Jag är riktigt, riktigt jävla ond...

Folk tror att jag jävlas med dem när jag säger att tåget till Norrköping inte går här utan att man får ta sig till Centralstationen och åka med SJ. Dessutom går det inte på den röda linjen. Men om du väntar tillräckligt länge så ska du se att vi har byggt ut tunnelbanan till alla förorter i Sverige, inklusive Göteborg, Malmö och Luleå.
De blir lika upprörda när de inser att en SJ-biljett INTE gäller i tunnelbanan. Jag möter flera varje dag. Så en stilla undran är ju vart tanken kommit ifrån att SL sysslar med rikstrafik? Är det för att vi har entreprenörer från olika håll? I Stockholm har Veolia bland annat tunnelbanan, men de är ursprungligen från Frankrike. Ja, jag vet inte... ..vet du?

tisdag 19 augusti 2008

Jag är en ond människa...

Ja, jag är riktigt elak! I alla fall enligt de resenärer som råkar ut för mig. Jag vill nämligen att ni ska dra kortet i automaten, vänta på er tur i kön och framför allt uppföra er som folk!

Ännu elakare är jag när jag påpekar att de kan ringa till SL Kundtjänst på 08 - 600 10 00 och tala om att jag är så elak som tvingar dem till att dra kortet i spärren, betala sin biljett eller stämpla rätt antal kuponger på deras remsa utan att ha "ställt fram" stämpelklockan med en eller två timmar.

Jag har haft herrar som påtalat att det här var min sista dag på jobbet, för de ska se till att jag blir arbetslös från och med i morgon. Oj! Bara för att de inte får "visa kort och passera" så ska jag bli av med jobbet??

Hm, jag har aldrig varit med om att en arbetsledning sparkat någon för att de gör sitt jobb... Har du?

måndag 18 augusti 2008

Ursäkta, jag ska bara....

Ursäkta, jag ska bara...

Det är en av de absolut vanligaste frågor jag får när jag sitter i spärren. Och jag får den alltid när jag är fullt upptagen med andra kunder, räknar min kassa för att jag har avslutat mitt arbetspass eller om jag måste ringa till arbetsledning eller liknande. Jag undrar lite stilla varför man alltid vill avbryta mig. Om jag är upptagen med en kund så är det fel av mig att ta den kund som avbryter emellan, eftersom det inte är dennes tur. Många blir då väldigt arg på mig för att jag inte vill svara på deras lilla fråga, låta dem passera eller vad det nu gäller. Men...? Hur skulle de uppleva om andra avbröt dem med ett "ursäkta, jag ska bara..."

Och varför får jag inte ha mina dyrbara minuter som jag har till lunchrast till att verkligen ha min rast på? Den är ju inte betald. Att missunna mig min rast är verkligen ett misstag, för är jag hungrig så blir jag grinig och då kan jag ju inte ge bra service... ;-) Eller är det så att de själva blir hunsade med ett "ursäkta..." och därför gör samma sak mot mig och mina kollegor?

Och hur irriterande är det inte att bli avbruten när man talar i telefonen att detta "ursäkta.."? Jag sitter inte i telefonen och pratar strunt, även om det har varit en vanlig föreställning bland mina medresenärer. När jag ringer handlar det om att jag försöker lösa ett problem. Det kan vara allt från att en kund behöver hjälp till att jag ska ha min kassa så jag kan jobba.
Och oftast har jag dessutom satt upp "Var god passera"-skylten, för att underlätta för alla andra. Undantaget är, som alltid, T-Centralen, eftersom det där finns fler spärrexpeditörer som kan hjälpa dig.

Ja, det är en märklig värld vi lever i...
...ursäkta.. ..jag ska bara...

torsdag 31 juli 2008

Bisarra händelser

Min första dag i Tunnelbanan/Östermalmstorg var över tio år sedan, men är fortfarande fast svetsad i mitt minne. Det var som vilken arbetsdag som helst i princip, men min första. Skräckslagen anländer jag till Östermalmstorg en tidig morgon klockan 04.35 och jag skall nu utföra en öppning som jag blivit lärd. Allt börjar med järngrindarna som är omöjliga att få upp och paniken börjar sprida sig i kroppen, svetten lackar i pannan och jag tar ett djupt andetag och sliter i låset då jag hör ett klick, äntligen öppna! Jag suckar av lättnad och fortsätter min väg mot rulltrappan, jag startar igång dessa och funderar på den konstiga odör som blir starkare ju närmare jag kommer biljetthallen. Jag når äntligen biljetthallen och jag konstaterar att det luktar skit, det stinker, det är nästan olidligt, jag får kväljningar, men jag inser att jag inte kan bara lämna stationen halv öppen eftersom detta nu är mitt jobb. Jag öppnar Besam dörrarna mot Sibyllegatan och viker mig av stanken, detta är nu så påtagligt att jag håller för näsan, jag går sakta mot rulltrappan och skall precis öppna luckan och starta den när jag ser en bajskorv och detta är inte utfört av ett djur, detta är avföring från en människa.
Jag tror knappt mina ögon, men utför stations öppningen till punkt och pricka. Dessutom tar jag kontakt med DLC och fel anmäler en bajskorv. Det tar 2 veckor innan den avlägsnas. Ännu en dag i underjorden.

En annan händelse är ännu en öppning vid Östermalmstorg, då jag går en stationsrunda ännu en tidig morgon. Jag kommer ner på perrongen och ser en välvårdad person som står och fumlar vid en av våra brandposter. Jag blir fundersam och går fram och presenterar mig och undrar om han har någon behörighet till detta och undrar vad han håller på med? Personen i fråga står sidleds mot mig och vänder sig synlig sedan mot mig efter några upprepade frågor, jag ser en kanyl i hans hand och jag kan konstatera att det är en missbrukare, jag får en tom blick mot mig som i nästa sekund blixtrar till, jag backar en aning och sedan vänder jag mig och börjar springa. Jag hör honom mumla någonting samt hör jag hur hans steg eskalerar han sätter fart mot mig, jag springer för glatta livet, uppför dessa långa rulltrappor, jag tror att min sista sekund är kommen.
Det enda jag hör är ett virrvarr, hans skrik som blir som en massa i mina öron, jag måste hinna upp och låsa upp dörren in till mässen. Jag kommer upp sista trappstegen och vänder mig om, han är hack i häl med mig, nu har jag bara några meter fram till dörren. Jag börjar fumla efter rätt nyckel, alla ser likadana ut men till sist får jag in nyckeln i låset och vrider om han är någon meter bakom mig. Jag lyckats slita upp dörren och smita in, dock så känner jag att någon sliter i andra handtaget, nu reser sig nackhåren och gråten är i halsen och jag skriker, han sticker in sin arm och viftar med kanylen, alla tankar flyger genom huvudet och jag vill bara försvinna.
Jag lyckats hålla huvudet så kallt som det går och gör ett sista försök att stänga dörren, jag springer mot dörren, knuffar upp den allt va det går, han knuffas bort men håller en då ett stadigt grepp om handtaget, jag tar i mitt handtag, smäller igen dörren allt vad jag har och det är då kommer hans arm kommer i kläm, han tappar kanylen samt släpper dörren och den stängs. Jag sätter mig på golvet och är chockad av händelsen. Ännu en dag i tunnelbanan. Polisen fick aldrig dock tag i honom. Detta var bara två stycken små händelser jag haft genom åren, men det kommer mera ha en bra vecka Med vänlig hälsning XXX