Ännu en kväll i underjorden:)

Så börja ännu en dag med sura miner och skällsord. Ännu ett tåg som ägde ett vagn fel och inte ville fungera korrekt, det fick följande konsekvenser: Stopp i trafiken, förseningar, XXX som informerar om störningstrafiken var tredje sekund, irriterade och fruktansvärt arga bitska trafikanter, do i need to say more *suck* Detta boskap tror tydligen att det är jag som styr över tunnelbanan från min spärr kur, jag orsakar detta problem för ren illvilja. Men för informationens skull har jag absolut inget med det att göra, jag finns på stationen för flera andra anledningar, nej, inte för att reta alla.
Jag finns framför allt här p g a säkerhetsskäl, så fort du som kund kliver innanför biljetthallen så är det jag som har ett ansvar över dig och din säkerhet det är mitt jobb, ja, kan du förstå hur bisarrt det är. Skulle det börja brinna på stationen vem är det man tar kontakt med först? Ja inte är det korvgubben uppe på hörnet direkt. Det ligger på mig som individ att vara uppmärksam på vad som händer och förse går på min station då när jag tjänstgör där. Det är mycket som föregår bakom kulisserna som du som kund inte vet, och det krävs ett psyke av stål att arbeta med trafikanter. Det är en helt annan värld av kundbemötande vi tar emot dag för dag kväll för kväll, och att du som kund inte äger vett eller etikett gör inte mitt arbete lättare. Jag har i och för sig arbetat med mycket genom åren, och jag tror inte det finns nåt annat ställe som är lika unikt när det gäller att bli så illa behandlad som här i trafiken. Men sedan blir man relativt van och anpassbar till allt, nuförtiden rinner allt av mig. Jag kan ta förolämpningar o s v men jag kontrar med en hel del, jag håller inte käften längre, det är väl en av anledningarna till att man kallas “den elaka spärrvakten”.
Men som sagt som kund tänk på hur du uppför dig, uppför du dig får du ett trevligt bemötande tillbaks. Nä nu orkar jag inget mera men, men, tills nästa gång, ta hand om varann och visa respekt XXX

SVIN!

Idag vill jag verkligen rasa, rasa ihop och bara somna, vakna upp om ca 2 månader, ja tack! Jag måste ha vart en björn i mitt tidigare liv eller så har jag lyckan till att bli det i mitt nästa liv eftersom min stora passion i livet är att sova.
Att man arbetar i underjorden gör det nog inte bättre, eftersom man aldrig ser dags ljus i större mängder well i alla fall inte på vinter halvåret, man är som en slags zombie. Eller så kan ens vardag skildras med att flyta runt i gråzoner i någon konstig existens. Dagarna ser aldrig likadana ut, vilket är ganska givande för det mesta, men ibland vill man bara ha en dag, en enda dag då det inte händer nåt och bara vara för sig själv. Men detta drabba dock inte mig igår, för då satt jag vid Karlaplan. För det första avskyr jag det stället av hela mitt hjärta eftersom människor där är helt enkelt från ett ställe som heter helvetet, de är snobbar, överklass som inte kan bete sig och som inte äger en gnutta hyfs. De skriker de beter sig som stuckna grisar i en svinstia.
Jag är äcklad, jag ryser av avsky så fort jag ens behöver vistas på den stationen. Igår som var en Onsdag så fick jag naturligtvis sitta där och ta del av dessa små äckliga svin, när plötsligt en äldre man ramlar i rulltrappan och slår sig. Jag är där inom loppet av 1minut, ser till hur han mår, har han några skador o s v när flertal trafikanter tar tag i mig och börjar skrika över att rulltrappan står på nöd stopp. EH! Skoja inte, det finns en anledning och du trampa på honom precis! Ingen reaktion över huvudtaget, dessa människor bara fortsätter att gå frenetiskt förbi trampande på den äldre mannen.
Jag tänker dock inte utveckla vad som hände med honom o s v men denna saknad av empati, känslor eller respekt mot sina medmänniskor, det finns inte på den delen av stan speciellt inte på en station som heter Karlaplan!
Ja ja ännu en dag i underjorden XXX

Stress, stress, varför denna stress???

När man sitter i en spärr så hinner man tänka väldigt mycket, särskilt om det är på en "lugn station" men konstigt nog så hinner man tänka nästan lika mycket i en spärr där det är massor med människor som passerar. Ta T-Centralen som ett bra exempel. Det passerar, mellan tummen och pekfingret, ungefär 100 000 personer där. Varje dag! Och nästan alla är enormt stressade. Det kan bli ganska komiskt att se hur folk stressar. De har så bråttom att de inte ens hinner gå bort till pressbyrån för att köpa en biljett, utan måste absolut handla den av mig. En del av dessa stressade människor ska dessutom inte åka så långt. Oftast "bara" en station. Jag har funderat väldigt länge på varför det stressas så mycket och ofta och jag har kommit fram till en väldigt radikal lösning. Du får gärna avsky mig för den, men det är en rimlig lösning på varför så många beter sig på det sättet.

Så här är det: I Stockholm är det väldigt många inflyttade lantortsbor. Och om man bor på landet så vet man att det är inte vanligt med bra kommunikationer, dessutom inte bra kommunikationer som går var och varannan minut i rusningtid, dvs på morgonen och på eftermiddagen. Där kan många vara glada om de har en buss när de ska in till stan och en när de ska hem alternativt till jobbet. Så då när de sen flyttat till Stockholm så tar de med sig känslan av att bli kvarlämnad när de missat ex.vis en buss eller en tunnelbana. Så när de ser de här fina skyltarna med information om att det är "bara" en minut kvar till tåget mot (t.ex.) Hässelby Strand så springer de för livet. De är till och med beredda att offra liv för att hinna med tåget. Jag har sett de som sprungit omkull äldre bara för att hinna med, som nästan ramlar i trappan för att inte missa tåget. Istället för att ta det lite lugnare, och vänta på nästa tåg som kommer högst tio minuter senare (och då pratar vi inte om natt eller kvällstrafik utan "vanlig" trafik på dagtid). De missar helt att i rusningstrafiken så går det tåg hela tiden. Det är, bokstavligt talat, ett tåg på varje station och ibland också mellan stationerna som i ett pärlband, där bakomvarande tåg väntar på framförvarande. Det går i ett alltså...

Funderar dessa stressade människor på vad som verkligen skulle hända om de istället tog det lugnt?

Jag tror att om de slutade stressa och såg tiden som de får vänta på biljetten (kön till spärrexpeditören alltså) eller på tåget som egen personlig tid, som de bara kan ägna sig åt att tänka på sig själva, kanske till och med se till att ägna sig åt lite eftertanke så tror jag de skulle må så mycket bättre när de kom hem på kvällen. Då skulle de också ha mer energi åt sig själva, sin familj och sina vänner. För jag tror att stressen inte kan försvinnna om man inte börjar hos sig själv, och saktar ner sig lite, och tar det mer lugnt. Om inte annat så skulle ditt hjärta tacka dig!

Vad har hänt med våra medmänniskor???

Sitter, som vanligt, på T-Centralen och när det finns ordningsvakter och betalvärdar på plats så är folk så duktiga så duktiga såååå.... 99.99% betalar och den promille som inte betalar gör det för att de har för mycket promille i sig istället... Men när nu inte det finns ordningsvakter eller betalvärdar så verkar all betalningsvilja försvinna. Varför???

Visste du att det är fler än spärrvakten som ska ha betalt?

Det finns de som städar på stationerna, de som städar spåret, de som städar i vagnarna, de som kör dig dit du ska både med tunnelbana, buss och spårvagn, de som planerar tjänster för både förare, spärrvakt och städpersonal, arbetsledare, trafikledare både på trafikledningscentralen och i bilar till de olika områdena. Sedan har vi personal som ser till att tågen hamnar rätt, sk ställverkspersonal, personal som ger trafikinformation, personal som sitter på SL-Center och så har vi massor med kontorspersonal, de som utbildar nya förare, spärrvakter, spårvagnsförare och.. ...som du märker så är det en hel del människor som jobbar "bakom kulisserna" så du kan resa från punkt A till punkt B. Och allt för max 40 spänn, om du köper biljetten hos mig i spärren.

Jag undrar om de som plankar har tänkt på det?

Vad får man göra i tunnelbanan??? forts...

Tänk dig att du jobbar på ett kontor...

Du har ännu inte öppnat kontoret utan kommit lite tidigare för att förbereda lite. Då bankar det på dörren... ...du försöker att ignorera det hela - så du kan förbereda dig ordentligt. Du vet ju att det lätt att det blir fel så du fortsätter att ignorera bankningen som nu har ökat i styrka. Helt plötsligt sparkas dörren in och in kommer en person som anser att du MÅSTE hjälpa denne. Du försöker att förklara att du inte har öppnat än, men då blir du utskälld. Det är din skyldighet att hjälpa till! Uppgivet hjälper du personen, som spottar på ditt golv som tack! När du chockat frågar varför så är det svar du får att att "du ska skita i det - det finns dom som har betalt för att städa". Innan du hinner svara att det här är din arbetsplats har personen gått igen.

Du har precis fått rengjort efter den som spottade och satt dig ner på stolen. Då kommer en drös ungdomar in. De sätter sig lite överallt... ...några har fötterna på din soffa, andra sätter sig på ditt skrivbord. Du försöker protestera och säga att du jobbar, men ingen lyssnar på dig. En drar upp en spritpenna och sätter igång att skriva sin "tag" lite här och var.. Nu blir du riktigt förbannat. Eftersom kidsen inte lyssnar så ringer du dit en vakt som kommer efter en stund. Då har de slutat rita och beslutat sig för att dra vidare. Nu ska du väl ändå få lite lugn och ro...?

Det kommer in ett fyllo, han raglar men inte värre än att du kan strunta i honom. Du ser i ögonvrån att han dricker och efter en stund så hör du ett ljud och känner att han kräks. Du suckar och ringer efter både vakter och städare. Väktarna är oerhört snabba när de hör att du har ett fyllo på rummet. Men de konstaterar att de behöver assistans av polis så de väntar med honom där. Du försöker ändå fortsätta att jobba trots att fyllot nu har pissat på sig och det stinker av både urin och alkohol. Efter en timme så kommer äntligen polisen och hämtar honom och du blir lättad. Det var lite jobbigt att lyssna på hans dravel om allt möjligt. Du ringer ånyo till städpatrullen och hamnar hos deras telefonsvarare - som du pratar in på. Det dröjer en stund och du har kväljningar av lukten. Du borde egentligen äta lunch nu men aptiten är som bortblåst. När det äntligen är städat så stänger du för att gå på lunch. Du ska precis kliva ut genom dörren när en herre och dam tränger sig in och "bara vill fråga en sak". Du försöker förklara att du har lunch, men får veta att de "bara" ska fråga en sak. Du suckar, stannar och lyssnar. Det visar sig att den "enda" frågan blev flera frågor. Nu har du bara 20 minuter kvar av din lunchrast.

Efter maten, som du nu har fått kasta i dig lite snabbt så återvänder du till ditt rum. Där ser du att du fått massor med epost. Du börjar att läsa dem när det kommer in en grupp människor som lägger sig i ditt arbete samtidigt som din chef ringer. Han skäller på dig i telefonen eftersom du varit otrevlig mot en kund! Nu fattar du ingenting. Innan du hinner fråga har personerna börjat lägga sig i ditt arbete. En håller på att knappa på ditt tangentbord, en annan ser till att din telefon kopplas ned och nån håller på att spraya grafitti på väggarna. När du försöker protestera så får du bara höra att du ska hålla käft. De betalar minsann skatt så de har rätt att göra så...
Uppgivet sätter du dig och försöker att ta hand om de som inte har gjort så stort väsen. Resten av dagen förflyter med liknande problem och till slut så får du äntligen gå hem. Du har gjort ditt för idag.

Tycker du att jag överdriver? Välkommen till en spärrvakts vardag. Det här händer nämligen oss allt som oftast. Kanske inte allt samtidigt, men nära nog det mesta - varje dag! Och självklart är det en analogi mellan ett kontorsarbete och spärrexpeditörens arbete, men det har du väl redan räknat ut? ;-)

Vad får man göra i tunnelbanan???

Julen är slut, nyår har passerat och folk börjar så smått återgå tilll sina vardagsrutiner och vardagslunk. Med det lysande undantaget av hur det är i tunnelbanan. Jag vet inte varför, men här verkar det som om man får göra och säga precis vad som helst. Särskilt till den stackare som sitter i spärren. Men gud nåde den som försöker att replikera kunden och/eller förklara sig. Det är inte bra! Då hamnar man genast i onåd och man är den elakaste spärrexpeditör som finns på denna jord. Någonsin! Jag vet! Jag har ju gjort det! Replikerat en kund alltså.
Det var så här: Jag satt på T-Centralen, norra uppgången - vilket är den mot plattan, och i kuren längst bort mot Åhléns. Där hade barnvagnsgrinden gått sönder, och jag vet inte för vilken gång i ordningen, och var därför avspärrad med avspärrningsband och klisterlapp som påtalade att den var trasig och felanmäld. Nu kan ju jag då tycka att det är okej, och gå till en annan spärr som har en hel grind, men INTE! Kunderna kom, ville igenom och blev sura när de insåg att så inte gick att göra. Hävde ur sig mot mig, som inte kunde göra något, och gick... ...där satt jag frustrerad när en herre i 40-års-åldern kommer, skäller och sen säger "Du får inte skälla tillbaka på mig, det är bara jag som får skälla på dig. Du har ett serviceyrke!"

Jaha!

Så vad skulle jag göra? Det enda rätta... ...jag skrattade åt honom och sa att han uppförde sig som en fyraåring som inte fått godis innan maten... Kunderna som också stod i kö skrattade de med. Han... ..han dröp iväg...

En annan kund, vid ett annat tillfälle - jag har bara glömt när, skällde också på mig och då satt jag bara där och lyssnade. Jag vet ju att man inte kan skälla hur länge som helst. Oftast i alla fall. Efter en bra stund så tystnade han... ...då frågade jag honom om det var mig eller min uniform som han var sur på? Självklart var det uniformen fräste han... ...så jag tog av mig min kofta, höll upp den och tyckte att då kunde han väl skälla på den då. Så kunde jag fortsätta med mitt jobb istället... ...då insåg han hur dumt han uppförde sig och bad om ursäkt.. Själv log jag inombords - det här är ett trick jag utfört förut, med exakt samma resultat - du får tipset! Gratis!

*suck*

Människor är allt för hysteriska i denna stad, varför orkar man stressa, man kommer för fan inte fortare fram, och det är ett fenomen att trängas i tunnelbanan, har jag en trafikant, eller kund som det numera heter framför mig som jag hjälper så kommer det säkert ett flertal människor och skriker att stämpla min biljett eller gnäller om nåt idiotiskt.
Frågan jag ställer mig är, beteer sig dessa människor på liknande sätt när det är ett ärende på bank, ica eller dylikt?
Nä!!!!!!! Tunnelbanan är nog det enda stället människor beteer sig som hur fan som helst, men det är lugnt jag kan också vara elak men jag väljer att inte vara det, jag ser bara förundrat på detta boskap som passerar mig varje dag:)