Tolv enkla steg som får dig att klara av storstadens oskrivna regler.
1. Var artig, nick gärna mot buss chauffören
eller kvinnan i kassan eller spärrexpeditören. Be om ursäkt om du råkar knuffa till någon annan människa. Storstadens fördelar är endå att dina med resenärer eller fotgängare eller annat dylikt är att det inte är någon nyfiken granne, släkting eller polares polare som vill nyfiket veta vad du gör och med vem, du kan strosa runt rätt anonymt. Men du behöver inte vara oartig mot okända människor.
2. Vänta på din tur. Människor som skall av en tunnelbanan har företräde, de skall av tunnelbanan, dessa människor är inte dina motståndare eller fiender, du behöver inte armbåga dig fram, var god vänta på din tur, låt människor gå ut ur tunnelbanan, hissen eller bussen innan du försöker skuffa dig in.
3. En sittplats, Vi nordbor har kroppsligt en ganska relativ normal storlek på våran rumpa, så vi får faktiskt plats på ett säte, även de största och kortaste får helt enkelt plats i ett säte, har du dock massor med inköpta varor och flera påsar, handla mindre!
4. Sitt inte och tig! Sitter det någon jäkla imbecill bredvid dig på bussen, som inte kan läsa dina tankar, att du ska av vid nästa hållplats, och bara blockar din väg? Och du försöker signalera lite diskret. Sitt inte och tig samt som du blir stressad och ditt blodtryck rycker iväg mot högre höjder, be istället artigt om ursäkt och säg som det är, att du ska kliva av.
5. Stå på rätt sida i Rulltrappan. Enkel och mycket effektiv regel. Människor använder rulltrappan i tunnelbanan samt i större gallerior, det är därför en naturlig självfallenhet att människor som inte har bråttom står på höger sida.
6. Stå inte framför dörren. Det är säkert härligt att du står och tänker på den senaste romantiska middagen du hade med din nyfunna vän, eller om sommarstugan behöver målas, men stå inte framför en dörr och dagdröm i rusningstrafik, det är så lätt att det händer en olycka.
7. Trafikstockning. När vi väl är lediga så snurrar vi oftast runt med någon bekant, vän eller kanske släktingar på staden, och har oftast inte någon brådska. Vilket visserligen är trevligt, dock så kan det bli trafikstockning på självaste centralen om man går 5 personer bredvid varann i en slö sakta takt. Detta är inte uppskattat av varken vanliga dödliga eller personalen som arbetar i trafiken.
8. Stå i rätt kö! Vars det finns mer eller mindre två eller tre nordbor, bildar vi oftast en osymmetrisk kö, varför är det så svårt för oss att stå och köa? Eller att bilda en riktig rak kö? Vare sig det är en kiosk eller till en delikatess disk så står vi på olika håll och blir betraktade som självaste huvudlösa hönor.
9. Stanna upp vid övergångstället. Om någon beträder övergångstället så måste bilar stanna och visa överseende, försök absolut inte köra förbi en bil som har stannat vid ett övergångställe det kan gå illa, följande handling skördar lik, om detta är svårt så föreslår jag att du använder kollektivtrafiken som så många andra.
10. Gå inte i på cykelvägar! Räcker inte det att dessa stackar cyklister riskerar sina liv i trafiken varje dag, dessa stackars människor med sina tramp mojänger har det inte lätt, och ska du då utsätta dessa människor för ytterligare en trafik fara medan trottoarerna gapar tomma?
11. Skräpa inte ner! Fenomenet skräp blir bara mer och mer för varje år. Även om parkerna, staden får större soptunnor och skräpkorgar så väller, översvämmas dessa av ölburkar och engångsgrillar och matrester o s v men fåglarna samt råttorna gottar sig dock.
12. Visa respekt mot dina grannar! Om du bor i höghus, radhus eller dylikt visa respekt mot denne eller dessa, dock inte i överdrift. Skicka gärna ut en lapp, meddela i tid om festen du ska ha, kör ut gästerna i tid och framför allt för din egen del ha efterfesten hos någon annan än dig själv, du slipper städa.
Ha en super bra dag Mvh XXX
onsdag 16 april 2008
onsdag 9 april 2008
Har du tänkt på...?
Sitter än en gång i en spärren och är förundrad över hur folk uppför sig. Jag är, som nästan alltid, på ett osedvanligt gott humör och avfyrar leenden och säger hej när du som kund kommer förbi och vill ha en biljett stämplad. Ibland så tittar du på mig och säger hej tillbaka men allt som oftast så ser du mig inte ens med mindre än att jag avvaktar på att få veta vart du ska åka och då blir du gärna lite sur också... ...vilket jag tycker är så märkligt.
Ibland undrar jag om det är en akt av nonchalans, eller om det bara är ett utslag av ren egosim. Ja, jag menar alltså att de bara tänker på sig själva och märker inte att det finns andra runt om kring dem. Jag vet inte vilket, men jag vet att det är förbannat oförskämt och tro att man är så speciell att man inte behöver idka "normal" artighet. Visserligen sa även Sokrates att "dagens" ungdom är ouppfostrade och oartiga, men har det inte gått lite lång när även gårdagens ungdom och morgondagens ungdom också är det????
Kostar det extra att le eller att vara allmänt artig? Jag tror inte det... ...men vem vet... ...jag kanske har fel?
Ibland undrar jag om det är en akt av nonchalans, eller om det bara är ett utslag av ren egosim. Ja, jag menar alltså att de bara tänker på sig själva och märker inte att det finns andra runt om kring dem. Jag vet inte vilket, men jag vet att det är förbannat oförskämt och tro att man är så speciell att man inte behöver idka "normal" artighet. Visserligen sa även Sokrates att "dagens" ungdom är ouppfostrade och oartiga, men har det inte gått lite lång när även gårdagens ungdom och morgondagens ungdom också är det????
Kostar det extra att le eller att vara allmänt artig? Jag tror inte det... ...men vem vet... ...jag kanske har fel?
fredag 4 april 2008
Hur många meter motsvarar värdet av 10 kr?
– Det kostar 40 kr om du köper biljetten hos mig men du kan köpa för 30 kr i Pressbyrån.
– Ähh, jag orkar inte jag har bråttom, det får bli 40 kr. Det är det svaret man ofta får när man upplyser om det billigare alternativet.
När det var 14 kronors skillnad mellan ombudsbiljetterna och spärrbiljetterna var det fler som valde att handla i kiosken. Nu är det för liten skillnad för att man ska orka bry sig. 10 kr är för lite och motiverar inte att gå till Pressbyrån även om det skulle vara köfritt.
Man kan ju fråga sig hur stor skillnaden behöver vara mellan spärrbiljetterna och ombudsbiljetterna för att även sällanåkaren ska anse det värt att gå de 10-20 metrarna till kiosken.
Att man i Pressbyrån dessutom kan köpa kuponger för fler resor än en åt gången är det inte många som uppfattat. Man köper snällt sin enkelresa en och en åt gången.
Vi har ökat vår kontanthantering igen efter prishöjningen, precis tvärtemot vad man avsåg när ombudsbiljetterna infördes. Vi skulle ju minska vår kontanthantering.
Häng med här nu! Ett litet tankeexperiment, lika logiskt som det mesta inom lokaltrafiken.
Det faktiska värdet som man sparar är 10 kr men det känslomässiga värdet varierar. Tiden som man anser sig förlora när man köper den billigare biljetten har alltså ett värde. Det värdet ligger någonstans mellan 0 och 10 kronor. Ju längre tid tills tåget går, ju högre värde får den sparade summan. Ju närmare avgångstiden kommer desto lägre värde anser man att vinsten får. Är man stressad är sparvärdet lika med noll.
Värdet varierar också beroende på hur många meter det är till försäljningsombudet. Ju fler meter, desto längre tid till avgång krävs för att sparvärdet ska upplevas som positivt.
Hur många meter är då 10 kr?
Om kiosken ligger 30 meter bort så tar det 18,75 sek att gå dit om du håller en hastighet om 1.6 m/sek. (Det värdet använder Vägverket för att bestämma hur länge signalerna vid övergångsstället ska stå på grönt)
Vi säger att det tar ca 40 sekunder i kiosken och att det inte finns någon kö.
Gångväg tillbaka till spärren, 18,75 + 4 sekunder för stämplingen.
Allt som allt tar det 82,5 sekunder. (1 minut och 22,5 sekunder)
Låt oss säga 1 och en halv minut för enkelhetens skull.
Vägen ner till perrongen tar 1 minut.
Undrar om man kan räkna ut det här……få se nu…..30 meter, okej då behövs det minst 3 minuter till avgång för att inte stressfaktorn ska slå ut vinsten.
3 minuter är 180 sekunder, 180 x 1,6 = 288 meter. 288 + 60 = 348 meter.
Alltså borde 10 kronor vara 348 meter
Maximal vinst borde bli när man köpt den billigare biljetten, stämplat och står på perrongen med 30 sek till avgång.
Minimal vinst borde vara när man köpt den dyrare biljetten och har 10 minuter till avgång.
Slutledning: Skaffa en tidtabell så du slipper stressa. Köp ombudsbiljetterna för morgondagen redan idag eller köp 10 kuponger åt gången.
– Ähh, jag orkar inte jag har bråttom, det får bli 40 kr. Det är det svaret man ofta får när man upplyser om det billigare alternativet.
När det var 14 kronors skillnad mellan ombudsbiljetterna och spärrbiljetterna var det fler som valde att handla i kiosken. Nu är det för liten skillnad för att man ska orka bry sig. 10 kr är för lite och motiverar inte att gå till Pressbyrån även om det skulle vara köfritt.
Man kan ju fråga sig hur stor skillnaden behöver vara mellan spärrbiljetterna och ombudsbiljetterna för att även sällanåkaren ska anse det värt att gå de 10-20 metrarna till kiosken.
Att man i Pressbyrån dessutom kan köpa kuponger för fler resor än en åt gången är det inte många som uppfattat. Man köper snällt sin enkelresa en och en åt gången.
Vi har ökat vår kontanthantering igen efter prishöjningen, precis tvärtemot vad man avsåg när ombudsbiljetterna infördes. Vi skulle ju minska vår kontanthantering.
Häng med här nu! Ett litet tankeexperiment, lika logiskt som det mesta inom lokaltrafiken.
Det faktiska värdet som man sparar är 10 kr men det känslomässiga värdet varierar. Tiden som man anser sig förlora när man köper den billigare biljetten har alltså ett värde. Det värdet ligger någonstans mellan 0 och 10 kronor. Ju längre tid tills tåget går, ju högre värde får den sparade summan. Ju närmare avgångstiden kommer desto lägre värde anser man att vinsten får. Är man stressad är sparvärdet lika med noll.
Värdet varierar också beroende på hur många meter det är till försäljningsombudet. Ju fler meter, desto längre tid till avgång krävs för att sparvärdet ska upplevas som positivt.
Hur många meter är då 10 kr?
Om kiosken ligger 30 meter bort så tar det 18,75 sek att gå dit om du håller en hastighet om 1.6 m/sek. (Det värdet använder Vägverket för att bestämma hur länge signalerna vid övergångsstället ska stå på grönt)
Vi säger att det tar ca 40 sekunder i kiosken och att det inte finns någon kö.
Gångväg tillbaka till spärren, 18,75 + 4 sekunder för stämplingen.
Allt som allt tar det 82,5 sekunder. (1 minut och 22,5 sekunder)
Låt oss säga 1 och en halv minut för enkelhetens skull.
Vägen ner till perrongen tar 1 minut.
Undrar om man kan räkna ut det här……få se nu…..30 meter, okej då behövs det minst 3 minuter till avgång för att inte stressfaktorn ska slå ut vinsten.
3 minuter är 180 sekunder, 180 x 1,6 = 288 meter. 288 + 60 = 348 meter.
Alltså borde 10 kronor vara 348 meter
Maximal vinst borde bli när man köpt den billigare biljetten, stämplat och står på perrongen med 30 sek till avgång.
Minimal vinst borde vara när man köpt den dyrare biljetten och har 10 minuter till avgång.
Slutledning: Skaffa en tidtabell så du slipper stressa. Köp ombudsbiljetterna för morgondagen redan idag eller köp 10 kuponger åt gången.
tisdag 18 mars 2008
Vill du vara Polisens nya vapen ?
Nu vill polisen att vi ska bli deras nya ”vapen” genom att vara deras extra ögon. Enligt tidningen Stockholms City skickar polisen numera, hör och häpna, SMS. Som en del i ett pågående pilotprojekt vill Södermalmspolisen bygga upp ett nätverk där Ordningsvakter, nattvandrande grupper, krogvakter och spärrpersonal ska ingå. Polisen ska sedan skicka ut efterlysningar och signalement via SMS och vi ska hålla utkik. Vad får vi tillbaka för det arbetet mån tro ?
Tanken bakom är god men det är väl tveksamt om vi kommer att göra någon nytta om vi t.ex. sitter på T-centralen. Jag tror däremot att alla vi i spärrarna, säkert sett både personer och händelser som gjort att vi känt behov av ett journummer till sociala myndigheter eller något med, typ uppsökande verksamhet. Vi ser människor som äter rester ur våra soppåsar, människor med håret hängande i tovor långt ner över ryggen eller som är insmorda i sin egen avföring. Missbrukande föräldrar som glömmer barnen eller som helt enkelt slocknar, det är sådant och liknande syner som gör oss frustrerade. Vi har inga eller ytterst bristande resurser att ta till när den biten av samhället visar upp sig.
Trygg-C kan inte göra så mycket mer än att skicka ordningsvakter och det är väl inte det som behövs alla gånger.
Människor som lever i social misär länge förmår inte själva att söka hjälp. Det skulle kännas bra om vi åtminstone kunde göra någon uppmärksam på att de finns.
Tanken bakom är god men det är väl tveksamt om vi kommer att göra någon nytta om vi t.ex. sitter på T-centralen. Jag tror däremot att alla vi i spärrarna, säkert sett både personer och händelser som gjort att vi känt behov av ett journummer till sociala myndigheter eller något med, typ uppsökande verksamhet. Vi ser människor som äter rester ur våra soppåsar, människor med håret hängande i tovor långt ner över ryggen eller som är insmorda i sin egen avföring. Missbrukande föräldrar som glömmer barnen eller som helt enkelt slocknar, det är sådant och liknande syner som gör oss frustrerade. Vi har inga eller ytterst bristande resurser att ta till när den biten av samhället visar upp sig.
Trygg-C kan inte göra så mycket mer än att skicka ordningsvakter och det är väl inte det som behövs alla gånger.
Människor som lever i social misär länge förmår inte själva att söka hjälp. Det skulle kännas bra om vi åtminstone kunde göra någon uppmärksam på att de finns.
fredag 14 mars 2008
SL och jag vi är goda vänner fast än mycket olika....
Då var det dags för lite ventilering igen, Och nu måste jag säga att SL har slagit på stort. I veckorna har vi fått ut nya häften i alla spärrar som heter Välkommen till SL-trafiken. Den är ju finurlig med massor med välbehövlig information till dig som kund, den handlar om säkerhet, miljö allt i ett kan man nog säga. Jag blir dock förvånad över att SL har bakat in resegarantin i detta, inget illa ment, men här kommer några argument varför denna inte kommer att fungera samt att den personen som har designat och format ut detta inte tänkt tillräckligt långt. Resegarantin sitter i häftet och det är inga konstigheter i sig att fylla i den, samma skit som förut, men så kommer vi till frågan Hur vill du bli kompenserad? Och då finns låda nummer fyra som lyder-Insatt på ditt bankkonto.(Clearingsnummer plus kontonummer, alla siffror!) De flesta vill ha sina pengar insatta på sitt konto, snabbt och smidigt. Eller?
Då måste jag till en början få ställa frågan varför gick SL in och ändra på de förra häftena? Vad var det för fel på dessa och varför togs de bort? Den nya varianten har varken ett svarskuvert med ett porto betalt på, samt så kan man inte mena, på fullaste allvar att någon postar denna sida med sina kontouppgifter på cirkulerandes i fel händer. Konstigare saker har dock hänt.
Under ett av mina pass klappade trafiken plötsligt ihop, men va fan vi jobbar ju i tunnelbanan så shit happens, men jag hade en och en annan trafikant/kund som kom och krävde frimärks kompensation. Dock så måste det fungera med att man skickar in skiten utan ett frimärke för det ska inte våra stackars trafikanter behöva betala eller jag själv. Sedan så tycker jag att frågan Vad hände? Är klockren, på två rader ska du baka in samt berätta om vad som hände och berätta varför du riskerade att bli mer än 20 minuter försenad. Två rader!!!! Vad säger man?!
Sedan så finns det ännu en punkt som är skrattretande under, Vi tar ansvar för hela resan, det lät väl lovande? Så här står det skrivet, Det är av SL du köper din biljett och det är SL som har huvudansvaret för hela din resa, okej på vilket sätt? På en annan sida kan man läsa att det är du som skall ansvara för dina egna prylar, men skulle inte SL ansvara för hela resan? Det är lite luddigt när allt kommer om kring. Sedan så förstår jag inte varför SL inte kan samarbeta med oss sprärrexpeditörer samt personal inom tunnelbanan, kring att ta fram häften och arbetsredskap som i slutändan hamnar hos oss och som vi får. Vi om någon vet, hur saker ska se ut och kan underlätta för oss samt för våra kunder. Det räcker inte med att någon “tomte” som sitter på ett kontor gör häften som är glassiga, det måste vara utformat, gjort av någon som har varit ute på fältet och arbetat. Man kan bara hoppas på ett samarbete någon dag och att SL drar lärdom av Människor som är ute i “den riktiga världen” Well nu var det dags att avrunda och tacka för sig denna gång. Med dessa ord så hoppas jag att alla har en underbar helg XXX
Då måste jag till en början få ställa frågan varför gick SL in och ändra på de förra häftena? Vad var det för fel på dessa och varför togs de bort? Den nya varianten har varken ett svarskuvert med ett porto betalt på, samt så kan man inte mena, på fullaste allvar att någon postar denna sida med sina kontouppgifter på cirkulerandes i fel händer. Konstigare saker har dock hänt.
Under ett av mina pass klappade trafiken plötsligt ihop, men va fan vi jobbar ju i tunnelbanan så shit happens, men jag hade en och en annan trafikant/kund som kom och krävde frimärks kompensation. Dock så måste det fungera med att man skickar in skiten utan ett frimärke för det ska inte våra stackars trafikanter behöva betala eller jag själv. Sedan så tycker jag att frågan Vad hände? Är klockren, på två rader ska du baka in samt berätta om vad som hände och berätta varför du riskerade att bli mer än 20 minuter försenad. Två rader!!!! Vad säger man?!
Sedan så finns det ännu en punkt som är skrattretande under, Vi tar ansvar för hela resan, det lät väl lovande? Så här står det skrivet, Det är av SL du köper din biljett och det är SL som har huvudansvaret för hela din resa, okej på vilket sätt? På en annan sida kan man läsa att det är du som skall ansvara för dina egna prylar, men skulle inte SL ansvara för hela resan? Det är lite luddigt när allt kommer om kring. Sedan så förstår jag inte varför SL inte kan samarbeta med oss sprärrexpeditörer samt personal inom tunnelbanan, kring att ta fram häften och arbetsredskap som i slutändan hamnar hos oss och som vi får. Vi om någon vet, hur saker ska se ut och kan underlätta för oss samt för våra kunder. Det räcker inte med att någon “tomte” som sitter på ett kontor gör häften som är glassiga, det måste vara utformat, gjort av någon som har varit ute på fältet och arbetat. Man kan bara hoppas på ett samarbete någon dag och att SL drar lärdom av Människor som är ute i “den riktiga världen” Well nu var det dags att avrunda och tacka för sig denna gång. Med dessa ord så hoppas jag att alla har en underbar helg XXX
torsdag 13 mars 2008
Varför ler du?
Hej!
– Varför ler du? Du såg mig när jag försökte dra mitt kort där borta (pekar på automatspärrarna). Tycker du det är roligt att jag är tvungen att betala?
– Ehh vaddå, jag ler och säger hej till alla som kommer fram till mig.
– Försök inte, du hånler du mot mig för jag inte förstod att mitt kort hade gått ut.
Nu blir jag tvungen att betala, så le inte mot mig. Du är elak.
Om det hade varit ett barn som hävt ur sig det där hade det väl varit mer förståeligt men det kom från en vuxen kvinna.
Jag har numera slutat att le på jobbet, bara för säkerhets skull liksom.
– Varför ler du? Du såg mig när jag försökte dra mitt kort där borta (pekar på automatspärrarna). Tycker du det är roligt att jag är tvungen att betala?
– Ehh vaddå, jag ler och säger hej till alla som kommer fram till mig.
– Försök inte, du hånler du mot mig för jag inte förstod att mitt kort hade gått ut.
Nu blir jag tvungen att betala, så le inte mot mig. Du är elak.
Om det hade varit ett barn som hävt ur sig det där hade det väl varit mer förståeligt men det kom från en vuxen kvinna.
Jag har numera slutat att le på jobbet, bara för säkerhets skull liksom.
Lättkränkt????
Läste en artikelserie i DN om hur studenter blivit mer lättkränkta och tänkte på att det är nog inte bara i skolan de är mer lätt kränkta. Även i tunnelbanan är folk enormt lättkränkta. Pröva att fråga vart de ska. Har du tur får du till svar "tunnelbanan" och så ser de lätt indignerade ut. Men en del fräser och undrar varför jag måste veta det. Jisses tänker jag, som om det är något personlig mot dem. Jag gör bara mitt jobb! Det som dyker upp som en tanke hos mig är en undran om de gör så när de åker taxi också??? Jag ser för mitt inre hur det skulle kunna "se ut" i en taxi: -Jag vill in till city. -Jaha, var i city. -Det har väl inte du med att göra. Det räcker väl med att jag ska till city? -Men, hur ska jag veta var du ska...?
Ja, det säger väl sig självt??? Man måste uppge vart man ska när man åker taxi, och det underlättar enormt om man talar om vart man ska med tunnelbanan också. Visst det är samma taxa i hela tunnelbanan, men det finns flera stationer som man kan åka till för att sen åka vidare. Vi har Tekniska Högskolan, T-Centralen, Alvik, Liljeholmen och Gullmarsplan som är knutpunkter och man kan åka vidare till en annan zon. Visst, man kan köpa fler biljetter när man kommer till knutpunkten, men det är inte alltid som man kommer ihåg, eller som biljettombudet har öppet just där och då är det mitt fel. Så nu vet du varför jag frågar dig om vart du ska åka.
Ha en trevlig resa! ;)
Ja, det säger väl sig självt??? Man måste uppge vart man ska när man åker taxi, och det underlättar enormt om man talar om vart man ska med tunnelbanan också. Visst det är samma taxa i hela tunnelbanan, men det finns flera stationer som man kan åka till för att sen åka vidare. Vi har Tekniska Högskolan, T-Centralen, Alvik, Liljeholmen och Gullmarsplan som är knutpunkter och man kan åka vidare till en annan zon. Visst, man kan köpa fler biljetter när man kommer till knutpunkten, men det är inte alltid som man kommer ihåg, eller som biljettombudet har öppet just där och då är det mitt fel. Så nu vet du varför jag frågar dig om vart du ska åka.
Ha en trevlig resa! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)